Kaj Åke Björk (i riksdagen kallad Björk i Skärholmen), född 25 december 1918 i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, död 30 september 2014 i Oscars församling i Stockholm,[5] var en svensk socialdemokrat, riksdagsman, ambassadör, journalist och författare om arbetarrörelsens historia.

Kaj Björk
FöddKaj Åke Björk
25 december 1918
Göteborgs domkyrkoförsamling
Död30 september 2014 (95 år)
Oscars församling, Stockholm
BegravdGalärvarvskyrkogården[1]
kartor
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker, ambassadör, journalist och författare
Befattning
Andrakammarledamot, Göteborgs kommuns valkrets (1965–1966)[2]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1965–1966)[3]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1966–1973)[3]
Förstakammarledamot, Göteborgs kommuns valkrets (1967–1970)[2]
Ledamot av Sveriges riksdag
1971–1973 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1971–1974)[4][2]
Politiskt parti
Socialdemokraterna[2]
MakaMarja Friberg
(1940–1952)
Suzanne Székely
(1952–19??)
Claude Duvivier
(1963–)
FöräldrarAdolf Björk[2]
Eva Jancke-Björk[2]
SläktingarEva Jancke-Björk (mor)
Leif Björk (bror)
Jan-Erik Björk (brorson)
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Björk var son till psykiatern Adolf Björk och konsthantverkaren Eva Jancke-Björk samt bror till Leif Björk[6] och farbror till Jan-Erik Björk.

Kaj Björk tog en fil. kand.-examen 1941. Han var chefredaktör för tidningen Tiden 1951–1956 och Ny tid 1956–1963.

Som riksdagsman var Björk ledamot av Andra kammaren 1965 och Första kammaren 1966–1970. Han invaldes hösten 1970 till den nya enkammarriksdagen och satt där till och med 1973. Under denna mandatperiod var han vice ordförande i Kulturutskottet åren 1971–1972. Därefter var han utrikesrådUD, ambassadör i Peking 1975–1980 och i Ottawa 1980–1984.

Han gifte sig första gången 1940 med Marja Friberg (1918–1988)[7], dotter till droskägaren Otto Friberg och Hilma Margareta Olsson, andra gången 1952 med Suzanne Székely (1919–2003)[7], dotter till köpmannen Moses Székely och Margit Kauffman, tredje gången 1963 med Claude Duvivier (född 1934), dotter till apotekaren Charles Duvivier och Marthe Durand. I första äktenskapet fick han sonen Bo Tomas (född 1947), i andra äktenskapet dottern Ann Katrin (född 1954)[8] och i tredje äktenskapet dottern Pia Désirée Marie (född 1966).[9] Kaj Björk är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[10]

Bibliografi (i urval) redigera

  • Försvarsverkens civila personals förbund 1917-1942: historik (1943)
  • Internationell socialdemokrati (1951)
  • Vad sker i Asien? (1954)
  • Spel bakom ridå'' (1956)
  • Spel bland ruiner: Västtyskland efter kriget (1964)
  • Sydafrika och vi (1965)
  • Från de Gaulle till de Gaulle (1965)
  • Ett 30-tal: minnesbilder (1984)
  • Ett krig: minnen och funderingar (1986)
  • Livet är kort: om en man och hans tid (1988, handlar om Adolf Björk)
  • Carle eller vägen till vänster (1994, handlar om Carl Natanael Carleson)
  • Kinas väg: från stenåldern till dataåldern (1998, tillsammans med Claude Björk)
  • Spanien i svenska hjärtan (2001)
  • Vägen till Indokina, 2003
  • En utskälld man: Allan Vougt och hans tid (2007)
  • Karin Boye och hennes man (2011)

Källor redigera

Fotnoter redigera

  1. ^ Svenskagravar.se, Björk, Kaj Åke, läs online, läst: 2 januari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, 1985, läst: 2 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] läs online, www.assembly.coe.int.[källa från Wikidata]
  4. ^ Riksdagens protokoll 1971:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Björk, Kaj Åke
  6. ^ Björk, Strindar Leif o Björk, Kaj Åke i Svenskt författarlexikon / 3. 1951-1955 / s 48.
  7. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  8. ^ BJÖRK, KAJ Å, riksdagsman, fd chefredaktör, Gbg (forts) i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 137.
  9. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  10. ^ SvenskaGravar
Företrädare:
Arne Björnberg
Sveriges ambassadör i Peking
1975–1980
Efterträdare:
Sten Sundfeldt