Kaiju

Kaiju (från japanska: 怪獣; Kaijū, "vidunder"),^[1] eller jättemonster^[2]^[3] (engelska: giant movie monster), är inom spelfilm beteckningar för filmmonster av jättelik storlek. Storleksgränsen för kaiju varierar historiskt men vanligen brukar "jättemonster" avse alla monster som är omöjligt stora.

Kaiju / Jättemonster

Övre vänster: Brittisk affisch för Gorgo (1961).
Övre höger: Amerikansk affisch för Skräcködlan (1953).
Undre vänster: Fransk affisch för King Kong (1933).
Undre höger: Japansk affisch för Godzilla (1954).

Jättemonster sätts traditionellt in i miljöer med bebyggelse på grund av sin storlek. Där finns det gott om fordon och byggnader som kan förstöras i visuellt syfte, samt massvis med folk som kan sättas i risk. Jättemonsterfilmer är vanligast av skräck- och/eller katastroftyp, men i japansk regi förekommer även mycket action. Ett traditionellt japanskt upplägg är att låta två eller fler jättemonster slåss mot varandra, så kallade monsterdueller och monstermatcher (engelska: monster rumble), ibland även "versus-filmer".^[4]

Skapelseberättelsen bakom jättemonster varierar stort historiskt. Till en början var de flesta jättemonster förhistoriska varelser som överlevt in i modern tid och sedan kommit i kontakt med människan. Efter andra världskriget blev det dock mer vanligt att radioaktiv strålning från kärnvapen muterade djur och ting till gigantiska versioner av sig själv. Utöver detta är traditionella utomjordingar och rymdmonster även en vanlig grund för kaijumonster.

EtymologiRedigera

Termen kaiju kommer från den japanska termen för "filmmonster" — japanska: 怪獣; Kaijū — ett sammansatt ord som direktöversatt betyder "mystiskt fä" eller "mystisk best" och ungefär är likvärdigt med svenskans "vidunder". Termen har populariserats på grund av den japanska filmindustrins sedan länge ledande roll inom "jättemonster-genren", i japan kallad Kaiju Eiga ("monsterfilm"), och brukar därför främst hänvisa till jättemonster inom japansk film. Japanskans "kaijū" avser dock egentligen bara filmmonster i helhet, varav benämningen daikaijū (kanji: 大怪獣), bokstavligen "jätte-kaiju" eller "jättefilmmonster", även förekommer.

I västvärlden är jättemonstergenren ovanligare med bredare spektrum varav man istället brukar använda beskrivande namn, såsom jättemonster.^[2]^[3] Termen kaiju behöver dock inte nödvändigtvis avse jättemonster från japansk filmkultur och appliceras därför även på jättemonster utanför den japanska filmindustrin, såsom på amerikanska King Kong eller den mer obskyra danska Reptilicus^(de).^[5]^[6]

StorlekRedigera

Storleken för kaiju har traditionellt en relation till den miljö de sätts in i och brukar därför även skifta för samma monster mellan olika filmer och ibland även inom existerande universum per film. I filmen King Kong från 1933 till exempel var det nödvändigt för jättegorillan King Kong att kunna slåss mot tyrannosaurier på jämna villkor men även klättra i träd och byggnader, varav hans höjd inte översteg 7–8 meter. I filmen Godzilla vs. Kong var det istället nödvändigt för Kong att kunna slåss mot Godzilla (120 meter) på jämlika villkor, varav hans höjd ökades till drygt 100 meter.

I klassiska kaijufilmer brukar höjden för monster ställas så att monstren ungefär är ett huvud högre än de vanligaste lägenhetshusen i området de ska slåss i. Detta medger bland annat för spännande kameravinklar och höjdreferens för publiken, men även möjligheten att kunna använda byggnader som motståndskraftiga element i striderna. Om monstren görs för stora ökar möjligheten att platsen de slåss på ödeläggs för snabbt i och med att även de största byggnaderna kommer rasa som korthus.

I filmen Shin Godzilla^(en) från 2016 sattes höjden för Godzilla på 118,5 meter.^[7]

Skapelseberättelsens historiaRedigera

Mellankrigstidens förhistoriska jättemonsterRedigera

Svenska affischen för En försvunnen värld (film, 1925).

Skapelseberättelsen bakom jättemonstren varierar stort i filmens historia. Till en början var de flesta jättemonster förhistoriska varelser som överlevt till modern tid i oupptäckta naturområden eller genom långvarig dvala, till exempel naturlig kryopreservering i grottor och isberg, vilka sedan kommer i kontakt med störiga människor och därefter påbörjar sitt härjande.^[8]

Grunden för jättemonster-idén lär ha startat med filmen En försvunnen värld från 1925, baserad på boken vid samma namn. Filmen har egentligen inga "omöjligt stora" monster i sig, utan enbart tidsenliga rekonstruktioner av dinosaurier, varav den inte är en renrasig "jättemonsterfilm". Filmens upplägg var dock revolutionerande och kom att lägga grunden för framtidens jättemonsterfilmer. Filmen tar plats på en outforskad bergsplatå likt en öde ö som kryllar av förhistoriska dinosaurier. I slutet av filmen släpps en av dinosaurierna fri på Londons gator, vilket lär va den första gången ett stort djuriskt monster går löst i ett bebyggt område på film.

En försvunnen värld kom att bli en revolutionerande film inom monsterfilm-genren och kom bland annat att inspirera till den världskända filmen King Kong från 1933,^[9] vilken har beskrivits som världens första jättemonsterfilm.^[10] King Kong modifierade konceptet från En försvunnen värld genom att transformera bergsplatån till en öde ö och förse denna med djuriska monster av omöjlig storlek utöver dinosaurier, såsom gigantiska insekter. Det mest revolutionära var dock att ge rollen för huvudkaraktären till ett jättemonster (jättegorillan King Kong) och centrera filmen kring denna. Detta koncept har sedan dess kopierats världen över och blivit standard inom genren och liknande monsterfilmer, sedermera ofta kallad "Creature Feature" (varelse-film).

1950-talets gigantiska atommonsterRedigera

Amerikansk teateraffisch för Them! (spindlarna), 1954.

Efter andra världskriget började skapelseprocessen skifta från jättemonster av förhistorisk typ till monster skapade av djur och ting som exponerats för kraftig radioaktivitet och därefter muterats till gigantiska monster, ett resultat av den rädsla för kärnvapenspridning som gick världen runt under kalla kriget.^[11]

Iden om kärnvapenmuterade monster har till stor del populariserades av den japanska kaijun Godzilla, det absolut mest kända monstret i genren, vilken gjorde entré 1954. Godzilla är i grunden en tyrannosaurie som av Hiroshimabomben utsatts för tung strålning och därefter muterats till ett eldsprutande jättemonster som attackerar japan, ett direkt anspel på de kärnvapenanfall japan utsattes för under andra världskrigets sista dagar.^[11]

Godzilla var dock inte först med konceptet att använda kärnvapen som skapelseberättelse för ett jättemonster, utan denna titel går till filmen Skräcködlan från 1953 ett år tidigare. Om Skräcködlan faktiskt muterades av radioaktivitet förklaras inte specifikt i filmen men den slås fri från en naturlig kryopreservering genom en provsprängning av en atombomb någonstans i arktis.^[8] Skräcködlan simmar sedan till nordöstra USA och går därifrån till New York för att terrorisera befolkningen.^[8]

Godzilla och Skräcködlan är två av de filmer som onekligen ledde till att kärnmuterade monster populariserades under 1950-talet och finns kvar än idag; vilka ibland kallas "atommonster" (engelska: atomic monster).^[12] Ytterligare stereotypiska exempel på atommonster är bland annat filmen "spindlarna" (engelska: Them!), där myror muteras och blir gigantiska, även denna utgiven 1954.^[11]

1960-talets gigantiska rymdmonsterRedigera

På 1960-talet började det förekomma fler jättemonster från rymden, såsom den klassiska japanska Godzilla-filmen San Daikaijū: Chikyū Saidai no Kessen där "rymddraken" King Ghidorah introduceras för första gången. Jättemonster från yttre rymden brukar traditionellt ha koppling till utomjordingar som för de till jorden för att erövra planeten eller liknande. En annan klassisk film är Uchū Daikaijū Girara där rymdmonstret Guilala introduceras för första gången.