Jungfrugranit
Jungfrugranit, på export också kallad virgogranit, är en svensk rapakivigranit, som förekommer endast på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund, som i sin helhet består av jungfrugranit.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/50/BlaJungfrunCape.jpg/250px-BlaJungfrunCape.jpg)
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/df/Bla_Jungfrun_ostra.jpg/250px-Bla_Jungfrun_ostra.jpg)
Bergarten har fått sitt namn av ön Blå Jungfrun. Hela ön är ett så kallat restberg av granit. Jungfrugraniten är mycket lik götemargraniten, som har mindre kornstorlek, i närheten på fastlandet, och den benämns ibland också götemargranit.[1]
Stenbrytning
redigeraJungfrugraniten bröts i början av 1900-talet som byggnadssten för export framför allt till Tyskland under varumärket "Virgo".[2] År 1904 utarrenderade den dåvarande ägaren Anton Mauritz Hammarskjöld på Virbo säteri rätt till stenbrytning på 50 år på Blå Jungfrun.[3] A.K. Fernströms Granitindustrier påbörjade brytning samma år, så småningom i tre stenbrott på den södra delen av ön. Från 1923 övergick brytningen i stordrift. Verksamheten ledde till omfattande skador på naturen, då bland annat ett antal av öns mest storslagna jättegrytor sprängdes bort.[4] Förstörelsen uppmärksammades på flera håll. År 1914 föreslog riksdagsmannen Karl Starbäck i en motion till andra kammaren att staten skulle förvärva ön och fridlysa den som nationalpark. Efter utredning avslogs dock motionen. Stenbrytningen upphörde i samband med att Blå Jungfrun köptes av Torsten Kreuger 1925, skänktes till staten och blev nationalpark 1926.
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ ”Geologin i östra Småland, avsnittetRöd granit på Lässtyrelsens i Kalmar län webbplats”. Arkiverad från originalet den 30 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170530184017/http://www.lansstyrelsen.se/Kalmar/sv/om-lansstyrelsen/om-lanet/fakta-kalmar-lan/lanets-natur/natur-o-smaland/Pages/index.aspx. Läst 14 juni 2017.
- ^ ”Blå Jungfrun, Kalmar läns museum”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304214604/http://www.kalmarlansmuseum.se/site/assets/files/1564/blajung.pdf. Läst 19 juni 2017.
- ^ Anton Paulrud: Blå Jungfrun, 1996
- ^ ”Om Blå Jungfrun på SGU:s webbplats”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201031840/https://www.sgu.se/om-sgu/evenemang/genomforda-evenemang/2014/geologiskt-arv-2014/bla-jungfrun/. Läst 23 november 2017.
Externa länkar
redigera