Julius Wiggers
Julius Otto August Wiggers, född 17 december 1811 i Rostock, död där 7 mars 1901, var en tysk teolog, historiker och politiker; bror till Moritz Wiggers.
| Julius Wiggers | |
 | |
| Född | 17 december 1811[1] Rostock[2] |
|---|---|
| Död | 7 mars 1901[1] (89 år) Rostock[3] |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland |
| Sysselsättning | Teolog, politiker, universitetslärare, historiker |
| Befattning | |
| Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland Ledamot av tyska tullparlamentet | |
| Arbetsgivare | Rostocks universitet |
| Politiskt parti | |
| Tyska nationalliberala partiet | |
| Redigera Wikidata | |
Wiggers blev 1837 docent och 1841 professor vid Rostocks universitet. Han hävdade möjligheten av en friare utveckling av kyrkans lära i motsats till det hårda fasthållandet vid bekännelseskrifterna och författade Geschichte der evangelischen Mission (två band, 1845-46). Han fick även säte i den grundlagstiftande församlingen 1848 och avskedades 1852 för deltagande i "revolutionära aktiviteter". År 1853 åtalades han, liksom brodern, och dömdes 1857 till 15 månaders tukthus, men straffet mildrades till ett år på fästning och indragen pension. Under åren 1867-70 var han ledamot av Nordtyska förbundets och 1877-81 av den tyska riksdagen.
Källor redigera
- Wiggers, Julius i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1928)
Noter redigera
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]