Ludwig Friedrich Julius Weizsäcker, född den 13 februari 1828 i Öhringen, död den 3 september 1889 i Bad Kissingen, var en tysk medeltidshistoriker, bror till teologen Karl Heinrich Weizsäcker, far till konsthistorikern Heinrich Weizsäcker.

Julius Weizsäcker
Julius Weizsäcker, 1889.
Född13 februari 1828[1]
Öhringen[2], Tyskland
Död3 september 1889[1] (61 år)
Bad Kissingen[3]
Medborgare iTyskland
Utbildad vidTübingens universitet
SysselsättningHistoriker, universitetslärare
ArbetsgivareHumboldt-Universität zu Berlin
Göttingens universitet
Tübingens universitet
Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
BarnHeinrich Weizsäcker (f. 1862)
FöräldrarChristian Ludwig Friedrich Weizäcker[4]
Sophie Rössle[4]
SläktingarCarl Heinrich Weizsäcker (syskon)
Redigera Wikidata

Julius Weizsäcker, som var elev och medarbetare till Leopold von Ranke, tog sin habilitation 1859 och var verksam som privatdocent i Tübingen innan han 1860 blev medarbetare vid den historiska kommissionen i München. År 1864 blev han professor i Erlangen, 1867 i Tübingen, 1872 i Strassburg, 1876 i Göttingen och 1881 i Berlin.

Bibliografi (i urval)

redigera
  • Der Kampf gegen den Chorepiskopat des fränkischen Reiches im 9. Jahrhundert. Tübingen 1859
  • Der Rheinische Bund von 1254. Freiburg (1879)

På uppdrag av den historiska kommissionen i München utgav han mellan 1867 och 1888 sex band av tyska riksdagsakter från Wenzels och Ruprecht I:s regeringstid.

Källor

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), tidigare version.
  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] geni.com.[källa från Wikidata]