Judith Heumann
Judith Ellen "Judy" Heumann, född 18 december 1947 i Brooklyn i New York, död 4 mars 2023 i Washington, D.C.,[7] var en amerikansk människorättsaktivist och en pionjär i den internationella rörelsen för funktionsnedsattas rättigheter.[8][9]
| Judith Heumann | |
.jpg) | |
| Född | 18 december 1947[1] Brooklyn, New York, USA |
|---|---|
| Död | 4 mars 2023[2][3][4] (75 år) Washington, D.C., USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Long Island University, [5]  |
| Sysselsättning | Handicapaktivist, ämbetsman |
| Utmärkelser | |
| 100 Women (2022)[6] | |
| Webbplats | judithheumann.com/ |
| Redigera Wikidata | |
Heumann arbetade med regeringar, icke-statliga organisationer (NGO:s), ideella organisationer och andra intressegrupper för funktionsnedsattas rättigheter sedan 1970-talet. Hon spelade stor roll för skapandet av lagar och politik som gynnar barn och vuxna med funktionsnedsättningar.
Heumann bidrog till att göra funktionsrättigheter mainstream genom sitt arbete i Världsbanken och USA:s utrikesdepartement, och bidrog också till att Independent Living-rörelsen har spridits internationellt.
Biografi redigera
Heumann hade polio när hon var 18 månader och har använt en rullstol större delen av sitt liv.
Som ung deltog Heumann i Camp Jened, ett läger för unga med funktionsnedsättningar i Hunter, New York varje sommar från att hon var 9 till 18 år. Heumanns tid på lägret gjorde henne medveten om hur funktionsnedsatta ofta hade liknande upplevelser och hon sa senare: "Vi delade samma glädje, samma ilska över hur vi behandlades och samma frustrationer över de möjligheter vi saknade."[10]
Heumann studerade logopedi på Long Island University, där hon började engagera sig för funktionsnedsattas rättigheter.
Hon blev den första rullstolsburna läraren i New York, efter att ha tagit staden till domstol då hon nekats jobb på grund av att hon satt i rullstol.
Heumann medgrundade Disabled in Action (DIA) 1970.[11]
1977 var hon en av ledarna i den längsta ockupationen av en federal byggnad i USA:s historia. Ockupationen varade 28 dagar och drev igenom Section 504 of the Rehabilitation Act, som garanterar rättigheter för funktionsnedsatta.[12]
2010-2017 arbetade hon som Special Advisor on International Disability Rights för USA:s utrikesdepartement.[13]
Heumanns bok Being Heumann: An Unrepentant Memoir of a Disability Rights Activist publicerades i februari 2020.[14]
Media redigera
Dokumentären Crip Camp (2020) skildrar Camp Jened och dess påverkan på deltagarna, däribland Heumann.[15]
Heumann intervjuas av Trevor Noah på the Daily Show.[16]
Heumanns TED talk från 2017: Our fight for disability rights – and we’re not done yet.[17]
Dokumentären The Power of 504 skildrar delar av Heumanns arbete.[18]
Källor redigera
- ^ läs online, The New York Times , läst: 7 mars 2023.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, snbc13.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.huffpost.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, judithheumann.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, BBC .[källa från Wikidata]
- ^ The World Mourns the Passing of Judy Heumann, Disability Rights Activist (engelska)
- ^ ”Judith Heumann död. Huffington Post, läst 5 mars 2023.”. https://www.huffpost.com/entry/judith-heumann-obit-disability-rights-movement_n_6403ca28e4b029d870168df0.
- ^ Leiderman, Deborah (25 mars 2020). ”The Activist Star of ‘Crip Camp’ Looks Back at a Life on the Barricades” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/03/25/movies/crip-camp-judy-heumann.html. Läst 20 november 2020.
- ^ Shapiro, Joseph (22 juni 2011). No Pity: People with Disabilities Forging a New Civil Rights Movement. sid. 102. https://books.google.se/books?redir_esc=y&hl=sv&id=KLRpuFWiBB8C&q=We+had+the+same+joy+together%2C+the+same+anger+over+the+way+we+were+treated+and+the+same+frustrations+at+opportunities+we+didn%27t+have#v=snippet&q=We%20had%20the%20same%20joy%20together%2C%20the%20same%20anger%20over%20the%20way%20we%20were%20treated%20and%20the%20same%20frustrations%20at%20opportunities%20we%20didn't%20have&f=false. Läst 20 november 2020. ”We had the same joy together, the same anger over the way we were treated and the same frustrations at opportunities we didn't have.”
- ^ ”Our Founders”. Disabled in Action. https://www.disabledinaction.org/archive/founders/. Läst 20 november 2020.
- ^ Carmel, Julia (22 juli 2020). ”Before the A.D.A., There Was Section 504” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/07/22/us/504-sit-in-disability-rights.html. Läst 20 november 2020.
- ^ ”Heumann, Judith E.”. U.S. Department of State. https://2009-2017.state.gov/r/pa/ei/biog/144458.htm. Läst 20 november 2020.
- ^ ”Being Heumann: An Unrepentant Memoir of a Disability Rights Activist, by Judith Heumann and Kristen Joiner” (på amerikansk engelska). Penguin Randomhouse. https://www.penguinrandomhouse.com/books/621090/being-heumann-by-judith-heumann/. Läst 20 november 2020.
- ^ Lebrecht, James; Newnham, Nicole; Bronston, William; Bush, George (25 mars 2020). ”Crip Camp”. https://www.imdb.com/title/tt8923484/. Läst 20 november 2020.
- ^ ”Judith Heumann - Defying Obstacles in "Being Heumann" and "Crip Camp"”. The Daily Show. 10 mars 2020. https://www.youtube.com/watch?v=ybcQbpSVo3c. Läst 2 maj 2024.
- ^ ”TED talk: Our fight for disability rights - and we're not done yet” (på australisk engelska). The Commons. 12 juli 2019. https://commonslibrary.org/ted-talk-our-fight-for-disability-rights/. Läst 20 november 2020.
- ^ ”The Power of 504 (full version, open caption, English and Spanish)” (Youtube). Disability Rights Education & Defense Fund. 22 augusti 2010. https://www.youtube.com/watch?v=SyWcCuVta7M. Läst 2 maj 2024.