Judeen (hebreiska: יהודה, Yəhuda, tiberiska: Yəhûḏāh, "ärad", "lovad"; grekiska: Ιουδαία, Ioudaía; latin: Iudaea) är ett landskap som i biblisk tid var det vanliga namnet på en del av regionen Palestina, väster om floden Jordan, belägen mellan Iduméen i söder och Samarien och Galiléen i norr. Namnet Judeen är ursprungligen en grekisk benämning som betyder "judarnas område".[1]

Judeen.

Området utgörs av Jerusalem samt låglandet vid kusten, alltså Juda stams område (där judarna levde efter återkomsten från Babylon). Judéen, Samarien och Iduméen infogades i romarriket år 6 e.Kr. och styrdes av ståthållare.

Judeen har blivit en alltmer förekommande benämning på den södra delen av Västbanken, efter Israels ockupation 1967 av denna.[1] Både Israel och Palestina, gör anspråk på Västbanken.[2]

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera