Jordflytning, solifluktion, förekommer i speciella jordarter, till exempel finmo och mjäla. När tjälen är kvar nere i marken medan den går ur de översta jordlagren kan vatten strömma igenom. I sluttningar innebär det att jorden rör sig nedåt p.g.a. gravitationen och bildar jordvallar.

Kransliknande strukturer orsakade av jordflytning i Schweiz nationalpark.

Jordflytning är mycket vanlig i områden med ständig tjäle, permafrost, där det översta markskiktet tinar upp endast under sommarhalvåret. I fjälltrakterna kan jordflytning ofta märkas i form av "flytvalkar". De kan bildas i sluttningar som endast lutar 2°. [1]

Jordflytning kan uppkomma genom upprepade cykler av frysning respektive upptining. Avskogning kan bidra till jordflytning genom att utsätta marken för erosion. [2]

KällorRedigera

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1976
  2. ^ What Is Solifluction?

Externa länkarRedigera