Johannes Gabriel Granö

finländsk geograf, universitetskansler och professor i geografi

Johannes Gabriel Granö, född 14 mars 1882 i Lappo, död 23 februari 1956 i Helsingfors, var en finländsk geograf.

Johannes Gabriel Granö
Johannes Gabriel Granö år 1920.
Johannes Gabriel Granö år 1920.
Johannes Gabriel Granö år 1920.
Född14 mars 1882
Lappo
Död23 februari 1956
Helsingfors
Nationalitetfinländsk
Forskningsområdegeografi
InstitutionerHelsingfors universitet, Åbo universitet, Tartu universitet

Granö blev student 1900 samt filosofie licentiat och docent i geografi 1911, företog flera resor i Sibirien och i Mongoliet, bland annat med understöd av ett Rosenbergskt reseunderstöd 1913-16 till södra Sibiriens gränstrakter, särskilt Altaj. Han var 1919-23 professor i geografi vid universitetet i Dorpat, 1924-26 och 1945-50 vid Helsingfors universitet och 1926-45 vid Åbo universitet. Vid det sistnämnda lärosätet tjänstgjorde han åren 1932–1934 som rektor.[1]

Granö räknades som en auktoritet i fråga om Sibiriens geologi och geografi och grundlade även den vetenskapliga hembygdsforskningen och regionalgeografin i Finland och Estland. Hans huvudarbete Reine Geographie (1929) översattes till engelska så sent som 1997. Utöver nedanstående skrifter publicerade han även uppsatser i Finsk-ugriska sällskapets "Journal" 1909 och 1910 om arkeologiska iakttagelser i Kinas nordliga gränstrakter, Sydsibirien och nordvästra Mongoliet.

Johannes Gabriel Granö var far till geografen Olavi Granö.

Eftermäle

redigera

Granöcentret i Tartu har sitt namn efter Granö.

Asteroiden 1451 Granö är uppkallad efter Johannes Gabriel Granö.[2]

Övriga skrifter i urval

redigera
  • Beiträge zur Kenntnis der Eiszeit in der nordwestlichen Mongolei und einigen ihrer südsibirischen Grenzgebirge (akademisk avhandling 1910)
  • Die Nordwest-Mongolei (i "Zeitschrift der Gesellschaft für Erdkunde", 1912)
  • Morphologische Forschungen im östlichen Altai (ibid., 1914)
  • Les formes du relief dans l'Altai russe et leur genése (i "Fennia" 1917)
  • Altai I-II (1919, 1921)
  • Die landschaftlischen Einheiten Estlands (1922)
  • Reine Geographie (1929, finsk översättning Puhdas maantiede 1930, engelsk översättning Pure geography 1997)
  • Die geographischen Gebiete Finnlands (1931)
  • Mongolische Landschaften und Örtlichkeiten (1941)
  • Das Formengebäude des nord-östlischen Altai (1945)

Källor

redigera

Litteratur

redigera

Externa länkar

redigera