Tartu
Tartu (äldre tyska och svenska: Dorpat[2]; ryska 1893–1918 Юрьев, Jurjev) är en universitetsstad i sydöstra Estland. Staden är centralort i stadskommunen Tartu stad samt residensstad i landskapet Tartumaa och har 103 284 invånare (2010).
| Tartu | |||
| Dorpat | |||
| Stad | |||
 | |||
|
|||
| Land |  Estland
| ||
|---|---|---|---|
| Landskap | Tartumaa | ||
| Kommun | Tartu stad | ||
| Höjdläge | 79 m ö.h. | ||
| Koordinater | 58°22′N 26°43′Ö / 58.367°N 26.717°Ö | ||
| Area | 38,8 km²[1] | ||
| Folkmängd | 103 284 (2010)[1] | ||
| Befolkningstäthet | 2 662 invånare/km² | ||
| Först omnämnd | 1030 | ||
| Borgmästare | Urmas Klaas | ||
| Tidszon | EET (UTC+2) | ||
| - sommartid | EEST (UTC+3) | ||
| Postnummer | 50050-51111 | ||
| GeoNames | 588335 | ||
_no_rivers.svg)  Tartus läge i Estland.
| |||
Tartu ligger i det historiska Livland och var fram till Estlands självständighet 1918 känd i omvärlden som Dorpat. Tartu universitet grundades ursprungligen 1632 i Svenska Livland och var då Sveriges andra universitet. Universitetet är Estlands äldsta och största universitet.
HistoriaRedigera
MedeltidenRedigera
Den ryske storfursten Jaroslav I erövrade området och byggde 1030 på platsen för dagens Tartu ett fort, kallat Jurjev (го́род Ю́рьев, Sankt Görans stad). Fortet brändes troligen ned 1061. På platsen uppfördes senare nya befästningar som omväxlande kontrollerades av estniska stammar och kievfurstarna.
Fortet erövrades 1224 av Svärdsriddarorden, kallades av dem Dorpat, och blev under Svärdsriddarordens styre biskopssäte och en viktig plats för handeln mellan Hansan och Ryssland, senast på 1260-talet fanns även en tysk handelsplats här, och på 1280-talet blev Dorpat medlem av Hansan. År 1558 intogs staden av ryssarna, därefter fick staden nya herrar vid ett flertal tillfällen; Polen (1582), Sverige (1601), Polen ånyo (1603), och sedan tillbaka till svenskt styre 1625. Det fanns ett försvarstorn som kallades Långe Hermann.
SvensktidenRedigera
Gustav II Adolf inrättade Dorpats hovrätt 1630, vilket då var den tredje svenska hovrätten som inrättades. År 1631 kom den första tryckpressen till Estland.[3] År 1632 anlades universitetet, som var det andra i kungariket Sverige (Uppsala 1477, Åbo 1640, Lund 1666). Det evakuerades 1699 till Pärnu och lades ned 1710 då Baltikum erövrades av Ryssland.
1700-talet till första världskrigetRedigera
Under stora nordiska kriget erövrades Dorpat 1704 av den ryske tsaren Peter I och kom under ryskt styre, där den fick heta Derpt och 1783 gjordes till centrum i Derpt ujezd inom guvernementet Livland. Den av krig och bränder ödelagda staden, byggdes från 1780-talet upp i nyklassicism, med bland annat rådhuset (1789) och universitetsbyggnaden (1809). Staden, som haft en befolkning av 6000 vid slutet av femtonhundratalet, hade bara 3 421 invånare år 1789.[3] Ett nytt kejserligt, tyskspråkigt universitet anlades 1802. Staden bar 1893–1919 åter officiellt namnet Jurjev.
Frihetstiden 1922–1939Redigera
År 1917 delades Livland mellan Estland och Lettland och vid Estlands självständighet tillföll Tartu den nya staten. Under mellankrigstiden blev staden Estlands kulturella centrum och utvecklades till en viktig handels- och industristad. Trots kraftig inflyttning av ester från kringliggande landsbygd utgjordes stor del av innevånarna på 1930-talet av tyskar. Som ett led i Heim ins Reich efter Molotov–Ribbentrop-pakten tvingades den tyskspråkiga befolkningen att lämna staden.
SovjettidenRedigera
År 1940 intogs staden av Sovjetunionen. Under de följande årens stridigheter mellan Sovjetunionen och Tyskland förstördes delar av staden, framför allt under Slaget om Tartu 1944. Av de klassiska byggnaderna finns Tartus universitets huvudbyggnad kvar och dess astronomiska observatorium, Rådhuset och Johanneskyrkan. Den senare blev svårt brandskadad under det senaste kriget, men restaurerades under 1990-talet.
Efter andra världskriget låg Tartu i Estniska SSR inom Sovjetunionen. Deportationer av den estniska befolkningen, som före kriget utgjort 85 % av folkmängden, till Sibirien och inflyttning av ryssar och andra sovjetfolk, ledde till att staden fick en blandad etnisk sammansättning. Under sovjettiden var Raadi flygbas i utkanten av staden en av Sovjetunionens viktigaste flygbaser för strategiskt bombflyg. Flygfältet benämndes "objektet", då det inte fick nämnas vid namn. Under Sovjettiden var Tartu därför en stängd stad som krävde specialtillstånd för utländska medborgare vid besök. Ännu idag går huvudvägen förbi staden, med en avtagsväg in till staden.
Självständigheten till idagRedigera
Invid Tartu universitet restes 1928 en staty av Gustav II Adolf. Den avlägsnades under sovjettiden, direkt efter andra världskriget, men 1992 restes en ny, gjord efter en gipsmodell som fanns i Göteborg.
Tartu är ett relativt välmående akademiskt centrum och är landets andra stad i storlek och i snabb ekonomisk utveckling. Tartu är vänort till Uppsala, och i staden finns också Uppsalahuset, som är en symbol för samarbete mellan de båda städerna.
GeografiRedigera
Genom staden flyter Emajõgi, en av Estlands största floder sett till vattenföringen.
KlimatRedigera
Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Tartu:[4]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
KartaRedigera
StadsdelarRedigera
Staden Tartu är officiellt indelad i 17 stadsdelar som har fastställda namn och gränser men som inte har någon administrativa funktion.
Utbildning, vetenskap och kulturRedigera
Tartu hade landets första universitet och var under den första självständighetsperioden känt för att vara ett konstnärligt och intellektuellt centrum i landet. Det har idag Estlands nationalmuseum, Estlands nationalarkiv och från 1993 Estlands högsta domstol. Teatern Vanemuine med bland annat ett balettkompani är en av landets äldsta teatrar.
KommunikationerRedigera
Tartus flygplats, med utrikestrafik till Helsingfors, ligger 17 kilometer från staden. Sedan det estniska nationella flygbolaget Estonian Air fick sämre ekonomi, och sedermera gick i konkurs, är flygtrafiken på Tartus flygplats blygsam.
Tartus järnvägsstation har flera dagliga avgångar till Tallinn samt ett par avgångar till Valga vid lettiska gränsen, varifrån tåg går till Riga, och till Koidula vid ryska gränsen.
Tartu har en busstation med många avgångar till de flesta större estniska städer.
VänorterRedigera
Frederiksberg, Danmark (sedan 1991)
Tammerfors, Finland (sedan 1990)- Tavastehus, Finland (sedan 1991)
- Åbo, Finland (Samarbetsavtal. Sedan 1996)
Deventer, Nederländerna (sedan 1990)- Zutphen, Nederländerna (sedan 1990)
Hafnarfjörður, Island (sedan 1991)
Ferrara, Italien (sedan 1998)
Kaunas, Litauen (sedan 1993)
Bærum, Norge (sedan 1991)
Pskov, Ryssland (sedan 2000)
Uppsala, Sverige (sedan 1988)
Lüneburg, Tyskland (sedan 1993)
Veszprém, Ungern (sedan 2002)
Salisbury, USA (sedan 1999)
Se ävenRedigera
BildgalleriRedigera
Byggnadsminnet Oagatan 1
Tartu universitets huvudbyggnad
Barclay de Tollyhuset (till vänster)
Byggnadsminnet Vaksalagatan 4
KällorRedigera
- Estland, Lettland & Litauen: [arkitektur, natur, nattliv, kyrkor, slott, museer, stränder, folkmusik, nationalparker, sjöar. Första klass reseguider 99-2094271-5. Stockholm: Reseförlaget. 2009. Libris länk. ISBN 91-7425-030-2
- Miljan, Toivo (2004) (på engelska). Historical dictionary of Estonia. European historical dictionaries ; no. 43. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris länk. ISBN 0-8108-4904-6
NoterRedigera
- ^ [a b] Statistics Estonia; Population number, area and density by administrative unit or type of settlement, 1 January Läst 24 juli 2011.
- ^ ”Tartu | Estonia” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/Tartu. Läst 17 oktober 2017.
- ^ [a b] Miljan (2004), s. 467.
- ^ ”Vädret i Tartu”. resvader.com. https://www.resvader.com/Tartu/per-manad/.