Öppna huvudmenyn

Johan Petersson (skådespelare, 1700-talet)

svensk skådespelare
Johan Peterssons namnteckning.

Johan Petersson (i vissa källor Pettersson) var en svensk skådespelare och teaterföreståndare verksam under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal.

Innehåll

BiografiRedigera

Peterson stammade från Göteborg och skall ha varit son till en tjänsteman vid domkyrkan där. Han var bror till skådespelerskan och akrobaten Helena Spinacuta, gift med den italienske akrobaten Antonio Bartolomeo Spinacuta.

ScenkarriärRedigera

Petersson började sin skådespelarbana inom Johan von Blancs teatersällskap vid Teatern vid Sillgatan, Göteborgs första offentliga teater, och synes senare (omkring 1786–1787) ha tillhört Carl Stenborgs sällskap. I mars 1789 återvände han till Teatern vid Sillgatan, nu som ensemblens nye ledare under ägaren Lovisa Simson. Han efterträdde i denna roll Andreas Widerberg.

Petersson kom att få leda teatern under besvärliga omständigheter. Många av de främsta skådespelarna i ensemblen hade lämnat denna redan innan hans tillträde och ytterligare ett antal försvann under den tid han innehade uppdraget. Ekonomin var också mycket ansträngd, och Petersson hamnade själv under en period 1790 i bysättningshäkte. Hovmannen och teaterchefen Abraham Niclas Edelcrantz, vilken besökte Göteborg i april 1790, rapporterade i ett brev till Gustav III att "Teatern är här i fullständigt förfall, orsakadt af att de bästa krafterna äro borta, af brist på repertoir och af ringa uppmuntran från allmänhetens sida". Efter knappt två år med interna bråk inom ensemblen, ekonomiska problem och sjunkande antal föreställningar gav Petersson upp, och gick i december 1791 ut i pressen med ett tillkännagivande att han "wid denna Theatre ej åtager mig någon widare befattning, under hwad namn som hälst, och således entledigas från alt answar".

Efter teaterledarperioden i Göteborg blev Petersson 1792 skådespelare i Seuerlingske Comoedie-Trupp. Från 1794 provade han sig dock på att som direktör leda ett eget sällskap. Detta utmärkte sig bland annat som det enda i Sverige att någonsin (i vart fall fram till 1948) spela Goethes drama Stella. Uppsättningen (1797) berömdes i samtida press för "de spelandes skicklighet". Till sällskapets repertoar hörde också Shakespearepjäser som Romeo och Julia och Hamlet, då ganska nyintroducerade för svensk publik. Bland skådespelarna i Peterssons trupp märktes primadonnan Fredrika Gustafva Colling[1] (senare gift med en annan teaterledare, Fredrik Wilhelm Ståhlberg) och Anders Lundqwist (själv senare teaterdirektör i bland annat Jönköping).

Omkring 1802 synes Petersson ha givit upp det egna sällskapet och ånyo återgått till det rena skådespeleriet, nu vid Johan Erik Broomans trupp i hemstaden Göteborg.

FörfattarskapRedigera

Utöver att vara skådespelare och teaterledare framträdde Petersson emellanåt också som författare. Under sin tid vid Teatern vid Sillgatan skrev han ett tillfällighetsstycke till Gustav III:s ära kallat Götheborgs glada hågkomst af sin frälsnings-dag, vilket uppfördes i oktober 1789. Hans allegoriska divertissemang Norrköpings fägnad öfver Riksdagens lyckliga slut (1792) synes dock, åtminstone delvis, vara plagierat efter ett äldre stycke av Sven Brisman.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Enligt Hillberg 1948, s 38, skall Colling ha varit dotter till juridikprofessor Lars Johan Colling i Lund. Fredrika Gustafva finns dock inte med bland de barn till Colling som förtecknas i Magnus Laurentius Ståhl: Biographiske underrättelser om professorer vid kongl. universitetet i Lund, ifrån dess inrättning till närvarande tid (Kristianstad 1834), s 207, men dessa uppgifter angives å andra sidan av Ståhl själv som ofullständiga, och för en av de förtecknade döttrarna angives inget namn alls.