Johan Fredrik Fåhræus

svensk ämbetsman och politiker
(Omdirigerad från Johan Fredrik Fåhraeus)

Johan Fredrik Fåhræus, född 23 mars 1796 i SliteGotland, död 6 februari 1865 i Stockholm, var en svensk ämbetsman och politiker, tvillingbror till Olof Immanuel Fåhræus.

Johan Fredrik Fåhræus
Född23 mars 1796[1]
Slite[2][3]
Död6 februari 1865 (68 år)
Klara församlingSverige[1]
BegravdNorra begravningsplatsen[4]
kartor
MedborgarskapSvenskt[5]
Utbildad vidUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker[1]
BefattningSveriges civilminister (1847–1856)
Generaldirektör (1856–1865)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1857–1863)[1]
BarnFredrik Edvard Fåhraeus (f. 1828)
SläktingarOlof Fåhræus (syskon)[1]
UtmärkelserKommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1851)
Kungliga Serafimerorden (1856)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Johan Fredrik Fåhræus var son till köpmannen Carl Niclas Fåhræus och Margareta Katarina Sturtzenbecker. Han gifte sig 1821 med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker, medan tvillingbrodern var gift med kusinen Laura Adolfina Sturtzenbecker. Johan Fredrik Fåhræus och hans hustru fick sonen Edvard Fåhræus 1828, vilken blev statistiker.

Efter fem års studier i Uppsala och avlagda examina 1816 blev Fåhræus anställd som extra ordinarie kanslist i Handels- och finansexpeditionen. Han blev senare anställd med samma befattning i Generaltulldirektionens kansli. År 1821 blev han utnämnd till notarie i Generaltulldirektionen och protokollsekreterare i Konungens kansli. Han befordrades därefter 1825 till sekreterare i den nybildade Generaltullstyrelsen. År 1826 blev han andre departementschef och 1836 kanslidepartementschef.

Vid 1844–1845 års riksdag var Fåhræus sekreterare i Konstitutionsutskottet och påbörjade därmed sitt politiska liv. Antagligen som del i detta uppdrag förordnades Fåhræus 1846 till ledamot i kommittén för behandling av frågan om nationalrepresentationens ombildning. Detta bidrog sannolikt till att han 23 september 1847 blev sin brors efterträdare som statsråd och chef för Civildepartementet. Där genomförde han bland annat brännvinslagstiftningen 1855, påbörjandet av Statens Järnvägar (proposition 1853 om anslag till ett statsjärnvägsnät), införandet av decimalsystemet och tillkomsten av Sveriges geologiska undersökning. Statsrådsämbetet innehade han till 16 december 1856, då han på egen begäran entledigades och utnämndes till generaltulldirektör, det vill säga chef för tullverket.

Fåhræus upphöjdes 1857 i adligt stånd, varefter han som riksdagsman deltog i ett par av ståndsriksdagarna, där han var ledamot i Bevillningsutskottet. Han blev 1848 ledamot och 1849 hedersledamot av Lantbruksakademien samt 1856 ledamot av Vetenskapsakademien.

Fåhræus är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[6]

KällorRedigera

NotesRedigera

  1. ^ [a b c d e] J Fredrik Fåhræus, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 14603, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon, 1906, s. 374, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Nordisk familjebok : Fruktodling - Gossensass, vol. 9, 1908, s. 188, läs online, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Fåhraeus, J.F., SvenskaGravar.se, läs online, läst: 4 april 2017, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Libris, 5 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
  6. ^ SvenskaGravar

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Olof Fåhræus
Sveriges civilminister
1847–1856
Efterträdare:
Ludvig Teodor Almqvist