Johan Erik Berggren, född 12 september 1843 i Grums socken, Värmlands län, död 12 december 1918, var en svensk teolog.

Berggren tog 1868 studentexamen vid Karlstads högre elementarläroverk samt avlade 1869 i Uppsala teologisk-filosofisk examen och 1871 dimissionsexamen. Efter att en tid ha ägnat sig åt skolverksamhet blev han teologie kandidat 1878, varefter han utnämndes till docent i exegetik 1880.

Berggren var medlem av examenskommissionen för de praktisk-teologiska övningarna 1881–1886 samt hade flera terminer förestått dels extra ordinarie professuren i dogmatik och moralteologi, dels professuren i exegetik samt 1884 prästvigts, då han 1888 utnämndes till extra ordinarie professor i dogmatik och moralteologi, med Hagby och Ramsta församlingar som prebende. År 1891 blev han ordinarie professor i samma ämnen, med Gamla Uppsala församling som prebende, teologie doktor 1893 samt förste teologie professor och domprost samt kyrkoherde i Vaksala församling 1899. Han uppfördes 1907 på förslaget till biskop i Karlstads stift och tog avsked från professuren 1909. Vid 1903 års kyrkomöte var han fakultetens ombud. Han var ledamot av kyrkomötet även 1908.

Förutom flera uppsatser i "Teologisk Tidskrift" och "Tidskrift för kristlig tro och bildning" utgav Berggren av trycket Om apostlarnes och församlingens i Jerusalem förhållande till Paulus och de hedningkristne enligt Galaterbr. I:11–II:14 och Apostlag. XV:1–31 (i "Uppsala universitets årsskrift", 1881), Om den kristliga fullkomligheten (i samma årsskrift, 1887) och Om Antoine Arnaulds och Blaise Pascals moralteologiska strid med jesuiterna (I, 1890).

Företrädare:
Johan August Ekman
Inspektor för Västgöta nation
1899-1909
Efterträdare:
Herman Lundström

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera