Jie (; Jié) är ett samlingsnamn för historiska folkstammar som levde i västra Kina under 200 till 400-talet.[1] Jiefolkets etniska ursprung är inte säkerställt men det finns teorier om att de är ättlingar till Tokharerna eller Yuezhi[1] eller en avknoppning från Xiongnu.[1][2] Under perioden De sexton kungadömena grundade Jie riket Senare Zhao (319–350).[3]

Karta som visar Jies utbredning under Jindynastin (265–420).

Tillsammans med Xiongnu, Xianbei, Di och Qiang benämndes Jie som en av Fem barbarer.[4][5]

Referenser redigera

Noter redigera

Tryckta källor redigera