Jie (; Jié) är en samlingsnamn för historisk folkstammar som levde i västra Kina under 200 till 400-talet.[1] Jiefolkets etniska ursprung är okänt men det finns teorier om att de har kopplingar till Tokharerna (Yuezhi) eller Xiongnu.[1]

Karta som visar Jies utbredning under Jindynastin (265–420).

Under perioden De sexton kungadömena grundade Jie riket Senare Zhao (319–350).[2] Tillsammans med Xiongnu, Xianbei, Di och Qiang benämndes Jie som en av Fem barbarer.[3][4]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Tryckta källorRedigera