Fem barbarer (五胡; Wǔhú) är en historisk kinesisk benämning på fem icke-Hankinesiska folkgrupper som på slutet av 200-talet immigrerade till Kinas kärnområde och blev en bytydande maktfaktor.[1] De fem barbarerna var Jie, Xiongnu, Xianbei, Di och Qiang.[1] Under tiden för De sexton kungadömena (304–439) grundade de fem folkgrupperna 16 stater.[2][3]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Tryckta källorRedigera