Javastrandpipare[2] (Anarhynchus javanicus) är en fåtalig vadarfågel i familjen pipare som förekommer i Indonesien.[3]

Javastrandpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteAnarhynchus
ArtJavastrandpipare
A. javanicus
Vetenskapligt namn
§ Anarhynchus javanicus
AuktorChasen, 1938

Utseende och läte

redigera

Javastrandpiparen är en rätt liten och ej markant tecknad pipare. Den har brun ovansida och vitt på undersidan, liksom i ett prydligt halsband samt på panna och i ögonbrynsstreck. Den bruna strimman vid skuldrorna formar ibland ett komplett bröstband. Fåglar i häckningsdräkt har en orange ton bakom ögat och runt halsbandet. Ungfåglar liknar adulta fåglar utanför häckningstid, men har ljuskantade kroppsfjädrar. Arten är mycket lik svartbent strandpipare, men skiljer sig genom den mera varmbruna fläcken bakom öronen, avsaknad av orange på hjässan i häckningsdräkt samt ljusare ben. Även malajstrandpiparen är lik, men denna har alltid vita kanter på de bruna fjädrarna på ovansidan och varma toner på huvudet. Bland lätena hörs mjuka pipanden, men även ett frågande "week?".[4]

Utbredning och systematik

redigera

Javastrandpiparen var tidigare endast känd från Java, Bali och Kangeanöarna. Den har dock på senare tid rapporterats även från bland annat Sumatra, Sulawesi, Flores och Östtimor. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 
Javastrandpipare på Bali.

Släktestillgörighet

redigera

Javastrandpipare placeras traditionellt, liksom de flesta pipare, i det stora släktet Charadrius. Flera genetiska studier har dock visat att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar. Istället är en stor grupp strandpipare, däribland javastrandpipare, närmare släkt med vipor i Vanellus och andra udda pipare som australiska inlandspiparen (Peltohyas australis) och arten snednäbb i Nya Zeeland (Anarhynchus frontalis) än med typarten för släktet större strandpipare.[5][6][7] Tongivande Clements m.fl. implementerade 2023 dessa resultat i sin systematik, vilket medfört att denna grupp lyfts ur Charadrius och istället förenats med snednäbben i släktet Anarhynchus.

Levnadssätt

redigera

Arten är kustlevande och hittas på stränder och tidvattensslätter, i flodmynningar och fiskdammar samt i fuktiga fält.[4]

Javastrandpiparens bestånd är litet, uppskattat till mellan 1300 och 4000 vuxna individer, men tros vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2021 Charadrius javanicus . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b] Wiersma, P. and G. M. Kirwan (2020). Javan Plover (Charadrius javanicus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.javplo1.01
  5. ^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
  6. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
  7. ^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

Externa länkar

redigera