Japansk dvärguv

fågelart i familjen ugglor

Japansk dvärguv[2] (Otus semitorques) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Japansk dvärguv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
リュウキュウオオコノハズク.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteOtus
ArtJapansk dvärguv
O. semitorques
Vetenskapligt namn
§ Otus semitorques
AuktorTemminck & Schlegel, 1844
Synonymer
Japansk kragdvärguv
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Japansk dvärguv är en medelstor (21-26 cm), gråbrun dvärguv med relativt långa och spetsiga vingar. Den grå ovansidan är fint marmorerad i mörkbrunt. På den mörkbruna vingen syns beigevita band på handpennornas ytterfan, medan dess innerfan är fint marmorerade. Undersidan är mörkstreckat gråbrun. Näbben är grönaktig, fötterna grå. Hanens spelläte är ett djupt "whook" som upprepas regelbundet, ibland i långa serier.[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Japansk dvärguv delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare inkluderades den i vad som nu urskiljts som indisk dvärguv (O. bakkamoena) och vissa gör det fortfarande.[6] Underarten ussuriensis har tidigare förts till kinesisk dvärguv (O. lettia), men genetiska studier[7] visar att de inte är nära släkt och inkluderas numera i japansk dvärguv. Populationen i Korea har behandlats som en del av ussuriensis, men även här klargör genetiska studier[8] släktskapet, nämligen som en del av nominatformen. Underarten pryeri behandlas av vissa som en egen art på grund av avvikande, rödare fjäderdräkt.[9]

LevnadssättRedigera

Japansk dvärguv hittas i låglänt skog samt beskogade slätter och sluttningar upp till 900 meters höjd. Vintertid ses den även i parker och trädgårdar. Födan består av insekter och små ryggradsdjur som gnagare, men även fåglar och reptiler. Fågeln häckar från mars till juli. Den bygger sitt bo i ett trädhål där den lägger fyra till fem ägg.[4][5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och lokalt vanlig.[10]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Otus semitorques Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 15 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2018). Japanese Scops-owl (Otus semitorques). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54950 30 december 2018).
  5. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 december 2018. https://web.archive.org/web/20181230233446/http://www.planetofbirds.com/strigiformes-strigidae-japanese-scops-owl-otus-semitorques. Läst 30 december 2018. 
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Miranda, H.C. Jr., Brooks, D.M. & Kennedy, R.S. (2011) Phylogeny and taxonomic review of Philippine lowland scops owls (Strigiformes): parallel diversification of highland and lowland clades. Wilson J. Orn. 123(3): 441–453.
  8. ^ Hong Yoon Jee, Kim Young Jun, Murata, K., Hang Lee & Min Mi-Sook (2013) Determining the specific status of Korean Collared Scops owls. Animal Systematics, Evolution and Diversity 29(2): 136–143.
  9. ^ Brazil, M. (2009) Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkarRedigera