Jacqueline Auriol
Jacqueline Auriol född Jacqueline Marie-Thérèse Suzanne Douet 5 november 1917 i Challans Vendée död 11 februari 2000, var en fransk flygare med ett flertal flygrekord. Hon var under en period gift med politikern Paul Auriol.
| Jacqueline Auriol | |
_-_53Fi1884_(cropped).jpg) | |
| Född | Jacqueline Douet 5 november 1917[1][2][3] Challans[4], Frankrike |
|---|---|
| Död | 11 februari 2000[1][2][3] (82 år) Paris fjärde arrondissement[4], Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Nantes universitet lycée Blanche-de-Castille École du Louvre École du personnel navigant d'essais et de réception  |
| Sysselsättning | Pilot |
| Make | Paul Auriol |
| Släktingar | Vincent Auriol |
| Utmärkelser | |
| Médaille de l'Aéronautique (1951)[5] Officer av Hederslegionen (1956)[5] Prix Jean-Walter (1969) Storofficer av Hederslegionen (1992)[5] Kommendör av Miljon elefanter och vitt parasoll-orden Harmontrofén Övre Voltas nationalorden[5] Kommendör av Elfenbenskustens nationalorder[5] Kommendör av Senegals Lejonorden Kommendör av Oranien-Nassauorden Kommendör av Vasaorden Storkorset av Nationalförtjänstorden Kommendör av Ekvatorstjärnans orden[5] Kommendör av Idrottsförtjänstorden Aéro-Club de Frances stora medalj Société d'Encouragement au Progrès stora guldmedalj Nigers nationalorden[5] | |
| Namnteckning | |
.jpg){kind=small} | |
| Redigera Wikidata | |
Efter att hon avslutat sina studier vid universitetet i Nantes fortsatte hon med konststudier vid École du Louvre i Paris. När hon var 30 år gammal blev hon intresserad av flyg. Hon utbildade sig först till privatflygare 1947. Efter vidareutbildning 1948 började hon stuntflyga vid olika uppvisningar och flygtävlingar. Hon skadades allvarligt i ett flyghaveri, när hon som passagerare var med i ett amfibieflygplan som havererade i floden Seine. Hon genomgick 22 operationer för att hennes ansikte skulle kunna återskapas. Mellan de två sista operationerna i USA passade hon på att avlägga ett helikoptercertifikat vid Bell Aircraft i New York. Efter sjukhusvistelsen tog hon åter upp flygningen med flygplan och 1950 avlade hon examen som militärpilot. Efter flygstudier vid Brétigny examinerades hon som världens första kvinnliga testflygare.
1951 inledde hon flygning med jetflygplan och i en de Havilland Vampire slog hon Jacqueline Cochrans gällande hastighetsrekord med jetflygplan och hon var bland de första piloterna att spränga ljudvallen 1953. Hon tilldelades utmärkelsen Légion d'Honneur samt Harmontrofén 1951, 1952, 1955 och 1956. Hon höll världsrekordet i hastighetsflygning för kvinnor fem gånger mellan 1951 och 1964. Hon var även en av de första piloterna som flög den fransk-brittiska Concorde.
Efter att hon slutat vid flygtestanstalten i Brétigny anställdes hon av Ministère de la Cooperation där hon arbetade med utveckling inom jordbruket. Hon tilldelades senare en medalj för sitt arbete från FN-organet UNFAO
Källor redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] GeneaStar, Jacqueline Auriol.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Roglo, Jacqueline Douet.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ [a b c d e f g] läs online, www.legiondhonneur.fr, läst: 15 maj 2022.[källa från Wikidata]