Öppna huvudmenyn

Järnspat eller siderit, FeCO3, är ett karbonatmineral som innehåller järn, och är ett av de viktigaste järnmalmsmineralen.

Järnspat
SideriteBresil2.jpg
Järnspat
KategoriKarbonatmineral
Dana klassificering14.01.01.03
Strunz klassificering05.AB.05
Kemisk formelFeCO3
FärgGulvit, gul, grå eller brun
KristallstrukturTrigonala
SpaltningFullkomlig utefter romboederytorna
BrottOjämnt till mussligt
HållbarhetSprött
Hårdhet (Mohs)4–4,5
GlansGlas till pärlemor
Ljusbrytningnω=1,875 nε=1,633
Dubbelbrytningδ=0,242
Optisk karaktärEnaxlig negativ
StreckfärgVit till gul
Specifik vikt3,7 – 3,9
SmältpunktSönderdelas
LöslighetBrusar i varm saltsyralösning
Referenser[1] [2]

Järnspatstenen är en grov- eller finkornig hopgyttring av järnspat med gulvit, grå eller gulbrun färg, som i luft vanligen blir brun eller svart. I rent tillstånd består järnspaten av järnkarbonat med 48,2 % järn, men den innehåller oftast dessutom mangan, kalcium och magnesium som substituerar järn. Densiteten är 3,7–3,9 g/cm3 och hårdheten enligt Mohs cirka 4. Kristallformen är densamma som för kalcit.

I rent ovittrat tillstånd är mineralet färglöst, men ombildas lätt till hydrat, varvid det färgas brunt och efter hand övergår till brunjärnsten (limonit).

FörekomstRedigera

Primärt bildas järnspat under reducerande villkor (närvaro av organiskt material) i havssediment i grunda vikar. Sådan sideritmalm består av långsmala korn (ooliter) som är hopsintrade.

I form av kristaller förekommer järnspat ofta i malmgångar, ofta tillsammans med kryolit som vid Ivigtut på västra Grönland. Den bildar där också aggregat av druv- eller njurform, sfärosiderit. Ibland är den förorenad av lera, lerig sfärosiderit eller lerig siderit, som ofta förekommer i stenkols- eller brunkolsformationer. Ibland är den svart av inblandat kol och kallas då koljärnsten eller blackband.

Där järnspat förekommer i mängd (t.ex. Steiermark, Österrike och Midlands, England) är den en betydande järnmalm. Den är värdefull genom att den ofta är fri från svavel och fosfor. I Skandinavien är förekomsten av egentlig järnspat obetydlig men i ett NV–SÖ stråk i Skåne, bland annat genom Fyledalen, finns siderit med stor mäktighet men med låg koncetration.[3]

 
Facettslipad siderit

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Meyers varulexikon, Forum , 1952

Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995, ISBN 91-534-1385-7

NoterRedigera

  1. ^ siderit på mindat.org[1]
  2. ^ sideritdata enligt rruff-handbook [2]
  3. ^ Nils H Magnusson 1973, Malm i Sverige 1, ISBN 91-20-05545-5 sid 298–300