Glukagon är ett blodsockerreglerande peptidhormon i kroppen som bildas i α-celler i bukspottkörteln.[1]

Glukagon

Glukagon utsöndras vid sänkta blodsockernivåer och ökar glukoskoncentrationen i blodplasman, framförallt genom att stimulera nedbrytningen av leverns glykogendepåer vilket leder till frisättning av glukos; glukagon stimulerar även glukoneogenes (nysyntes av glukos).[2] Glukagon har i vissa avseenden en motsatt verkan till insulin. Sekretionen av glukagon (från α-celler) stimuleras inte bara av hypoglykemi (lågt blodsocker), utan också av ökad koncentration av aminosyror i blodet (därför att det är en indikation på att kroppen bryter ner protein i kroppen till glukoneogenes), samt av ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet.[1]

Glukagon är också ett hormon som måste finnas tillgängligt för tillverkningen av ketonkroppar.

Struktur

redigera

Glukagon är ett 29 aminosyrarester långt peptidhormon, som bildas i bukspottkörtelns (pankreas) α-celler genom klyvning av ett cirka 160 aminosyrarester långt prekursorprotein - proglukagon. Proglukagon bildas även i tarmens L-celler men i dessa celler klyvs proglukagon på ett annat sätt och i stället bildas en N- och C-terminalt förlängd form av glukagon (glicentin) samt de två peptidhormonerna GLP-1 ("glucagon-like peptide 1") och GLP-2.[3]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi Kapitel 6
  2. ^ Ferrier, Denise R.,. Biochemistry (Seventh edition). ISBN 978-1-4963-4449-6. OCLC 956263971. https://www.worldcat.org/oclc/956263971. Läst 9 mars 2020 
  3. ^ Gut peptides : biochemistry and physiology. Raven Press. 1994. ISBN 0-7817-0115-5. OCLC 29032125. https://www.worldcat.org/oclc/29032125. Läst 10 mars 2020 

Källor

redigera
  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7