Mansnamnet Ingemar eller Ingmar är ett fornnordiskt namn som är bildat av namnet Ing och efterleden‑mar 'utmärkt, berömlig'. Ing är möjligtvis namnet på en fornnordisk fruktbarhetsgud. Samma Ing förekommer också i mansnamn som Inge, Ingvar, Ingemund, Ingvald, Ingolf och Yngve, samt i kvinnonamn som Ingrid, Ingeborg och Inga.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på ett flyttblock vid Runby i Eds socken i Uppland: Ingrid lät göra ladbron (lastbryggan) och hugga stenen efter Ingemar, sin man och efter Dan och efter Banke, sina söner. De bodde i Runby och ägde där gård. Kristi hjälpe deras själ.

Ingemar var ett vanligt namn bland pojkar på 1940- och 1950-talen och är fortfarande ett av de 30 vanligaste förnamnen i den manliga befolkningen. De senaste decennierna har namnet huvudsakligen använts som andranamn. Den 31 december 2014 fanns det totalt 67 024 personer i Sverige med namnet Ingemar/Ingmar, varav 9 717 med det som tilltalsnamn.[1] År 2003 fick 181 pojkar namnet, varav 9 fick det som tilltalsnamn.

Namnsdag: 3 juni.

Personer med namnet Ingemar eller Ingmar

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Enligt sökning på Statistiska centralbyråns Namndatabas 2015-10-06.