Industrialiserat byggande

Industrialiserat byggande är en metod för att bygga rationellt genom elementbyggnadsteknik och med standardiserade byggmetoder. Byggnadsdelar förtillverkas och sammanfogas i monteringsanläggningar för att sedan efter transport monteras till färdiga byggnader på byggplatsen.

Under 1900-talets andra hälft har kostnaden för de tekniska installationerna på byggplatsen tillsammans med efterarbete (slutfinish) kommit att utgöra en allt mer ökande andel av byggnadskostnaden. På 1990-talet utgjorde installationskostnaderna cirka 20-25 procent av den totala byggnadskostnaden för flerbostadshus mot 10 procent 1966.

Genom att bygga industriellt kan denna kostnad förmodligen minskas.

Öppet system

I ett öppet system är komponenter som framställs av olika tillverkare utbytbara. Detta möjliggör upphandling i konkurrens. Ett öppet standardiserat system innebär möjligheter till kontinuerlig produktutveckling och även möjligheter att bättre utnyttja nationell (eller lokal) tillverkningsanläggningskapacitet.

Det öppna systemet bygger på måttsamordning, modulkoordinering och standardisering av tillverkningen av produkter och inte minst en acceptans av byggandets parter. Det öppna systemet för industrialiserat byggande har kommit till varierande användning i olika länder. Det är inte i sig materialspecifikt utan kan användas av såväl betongindustrin, lättbetongindustrin, stålbyggnadsindustrin och träindustrin.

Ett exempel på ett försök att systematisera byggnadsprocessen är det finska TAT-systemet.

Slutet system

Ett slutet system karakteriseras av att producenten erbjuder ett system med delar som passar inbördes men inte till andra tillverkares system. Ofta erbjuds färdiga lösningar som marknadsförs i till exempel totalentreprenad. Inom sig kan systemet innehålla standardprodukter.

Större byggföretag utvecklar ofta egna slutna system.