Indonesisk ibisstork[2] (Mycteria cinerea) är en starkt hotad fågel i familjen storkar som förekommer i Sydostasien.[3]

Indonesisk ibisstork
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStorkfåglar
Ciconiiformes
FamiljStorkar
Ciconiidae
SläkteIbisstorkar
Mycteria
ArtIndonesisk ibisstork
M. cinerea
Vetenskapligt namn
§ Mycteria cinerea
Auktor(Raffles, 1822)
Utbredning

Utseende redigera

Indonesisk ibisstork är en medelstor ibisliknande huvudsakligen vit stork med en kroppslängd på 95–100 centimeter. Häckningstid är fjäderdräkten mjölkvit, den tjocka nedåtböjda näbben lysande gul, benen kraftigt röda och runt näbben ett fjäderlöst likaså rött område. Vingpennorna är svartaktiga. Liknande indisk ibisstork har svarta teckningar på bröst och täckare, rosa på inre vingtäckare och tertialer och mer begränsat med naken hud kring näbbasen.

Läte redigera

Arten är vanligen tystlåten utom vid häckningskolonierna, där ett falsettartat "fizz" kan höras under spelet, liksom näbbklapprande. Ungfåglar tigger med ett grodlikt kväkande.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln återfinns i Kambodja, i MalaysienMalackahalvön och på de Indonesiska öarna Sumatra, Java, Bali, Sumbawa, Sulawesi och Buton.[3] Den är även införd i Singapore.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi redigera

Indonesisk ibisstork är mestadels kustlevande i Indonesien och Malaysia och ses i mangroveträsk och intilliggande våtmarker. Endast i Kambodja påträffas den i inlandet i översvämmad skog kring sjön Tonle Sap, varifrån de sprider sig under regnperioden, möjligen till kusten.[5] Den födosöker på tidvattensslätter, i fiskdammar och risfält. Arten livnär sig på fisk, räkor och krabbor.[6][7]

Häckning redigera

Den häckar i höga, välväxta träd[8] oftast mellan februari och april.[9]

Status redigera

IUCN kategoriserar arten som starkt hotad,[1] mycket på grund av jakt och minskande habitat. Världspopulationen uppskattas till endast 1 500 vuxna individer.[1]

Taxonomi och namn redigera

Indonesisk ibisstork beskrevs vetenskapligt av Thomas Stamford Raffles 1822. Artnamnet 'cinerea betyder "askgrå" eller "askfärgad", efter latinets cinis eller cineris för "aska".[10]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Mycteria cinerea . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 28 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ Hancock, J. A., Kushlan, J. A. and Kahl, M. P. (1992). Storks, ibises and spoonbills of the world. Academic Press. London.
  5. ^ van Zalinge, R., Visal, S., Phreakdey, S. and Evans, T. 2011. The status and distribution of large waterbirds in the Tonle Sap Biosphere Reserve, 2010 update. Wildlife Conservation Society Cambodia Program, Phnom Penh.
  6. ^ Iqbal, M.; Ridwan, A.; Takari, F.; Mulyono, H. 2008. Rediscovery of a Milky Stork Mycteria cinerea breeding colony in South Sumatra province, Indonesia. BirdingASIA: 62-66.
  7. ^ Iqbal, M.; Takari, F.; Mulyono, H.; Rasam. 2009. A note on the breeding success of Milky Stork Mycteria cinerea in 2008, South Sumatra province, Indonesia and more on its diet. BirdingASIA 11: 73-74.
  8. ^ Ismail, A. and Rahman, F. 2016. Current Status of the Milky Stork Re-introduction Programme in Malaysia and Its Challenges. Trop. Life Sci. Res. 27(2): 13–24.
  9. ^ Visal, S. and Mahood, S. 2015. Wildlife Monitoring at Prek Toal Ramsar Site, Tonle Sap Great Lake, 2013 and 2014. Wildlife Conservation Society, Cambodia Program, Phnom Penh.
  10. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera