Indianapolis 500 1993 var ett race som kördes den 30 majIndianapolis Motor Speedway. Emerson Fittipaldi vann tävlingen, vilket gav honom titeln i USAC National Championship, samt en seger i 1993 års CART World Series.

Emerson Fittipaldi vinnarbil utställd på Indianapolis Motor Speedway Museum.

Tävlingen

redigera

Det gjordes signifikativa förändringar på banan inför 1993 års race, med en uppvärmningsfil tillbyggd för bilar som skulle lämna depån, så att de kom ut efter den andra kurvan, vilket gjorde att möjligheterna att gena över bankanten försvann, liksom möjligheten att köra hela varvet utan att släppa av med gasen i kurvorna. Det gjorde även omkörningar svårare, då banans bredd minskade. Dessutom fick banan en ny mur som bättre tog upp stötar ifrån kraschade bilar.

Emerson Fittipaldi tog sin andra seger i tävlingen, efter att ha passerat Nigel Mansell vid en omstart sexton varv från mål. Han följdes förbi Mansell av polevinnaren Arie Luyendyk, som hade skrällt och tagit pole position med Chip Ganassi Racing, vilket var stallets första någonsin. Mario Andretti ledde 72 varv, vilket var flest av alla, men det var ändå Raul Boesel som länge såg ut att ha greppet om segern, tills han tappade under loppets andra halva.

Den största överraskningen var att 1986 års vinnare, och den regerande mästaren i CART; Bobby Rahal, missade att kvala in, efter att ha använt sig av sitt eget teams chassin, vilket fick honom att köpa in chassin från Lola för resten av säsongen.

Fittipaldis seger gjorde att han blev den förste föraren som inte tävlade för USA som lyckades vinna Indy 500 två gånger. Han orsakade kontrovers efter tävlingen, sedan han avstått från att dricka den traditionella skålen med mjölk som ges till vinnaren, för att istället dricka egenproducerad apelsinjuice. Det gjorde att delar av publiken jublade när Fittipaldi kraschade 1994 i en klar ledning.

Slutresultat

redigera
Plats Förare Team Grid
1   Emerson Fittipaldi Marlboro Team Penske 9
2   Arie Luyendyk Chip Ganassi Racing 1
3   Nigel Mansell Newman/Haas Racing 8
4   Raul Boesel Dick Simon Racing 3
5   Mario Andretti Newman/Haas Racing 2
6   Scott Brayton Dick Simon Racing 11
7   Scott Goodyear King Racing 4
8   Al Unser Jr. Galles Racing 5
9   Teo Fabi Jim Hall Racing 17
10   John Andretti A.J. Foyt Enterprises 24
11   Stefan Johansson Bettenhausen Motorsports 6
12   Al Unser King Racing 23
13   Jimmy Vasser Hayhoe Racing 19
14   Kevin Cogan Galles Racing 14
15   Davy Jones Euromotorsport 28
16   Eddie Cheever Team Menard 33
17   Gary Bettenhausen Team Menard 18
18   Hiro Matsushita Walker Racing 26
19   Stéphan Grégoire Project Indy 15
20   Tony Bettenhausen Jr. Bettenhausen Motorsports 22
21   Willy T. Ribbs Walker Racing 30
22   Didier Theys Hemelgarn Racing 32
23   Dominic Dobson Burns Racing 27
24   Jim Crawford King Racing 31
25   Lyn St. James Dick Simon Racing 21
26   Geoff Brabham Team Menard 29
27   Robby Gordon A.J. Foyt Enterprises 25
28   Roberto Guerrero King Racing 10
29   Jeff Andretti Pagan Racing 16
30   Paul Tracy Marlboro Team Penske 7
31   Stan Fox Hemelgarn Racing 20
32   Nelson Piquet Team Menard 13
33   Danny Sullivan Galles Racing 12

Följande förare missade att kvalificera sig: