Öppna huvudmenyn

Maire-Ilon Wikland, född Pääbo 5 februari 1930 i Dorpat i Estland, är en svensk illustratör. Hon är främst känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. För Lindgren har hon bland annat illustrerat Barnen i Bullerbyn, Bröderna Lejonhjärta och Ronja rövardotter. 2009 invigdes museet Ilons sagoland i den estniska staden Hapsal.

Ilon Wikland
Ilon Wikland 2.JPG
Ilon Wikland, 2007.
FödelsenamnMaire Ilon Pääbo
Född5 februari 1930 (89 år)
Estland Tartu, Estland
Konstnärskap
VerkAstrid Lindgren-böckerna
UtbildningSkolan för bok- och reklamkonst och Signe Barths målarskola
PriserElsa Beskow-plaketten 1969
Expressens Heffaklump 1986
Illis Quorum 2002
M/S Victoria I, med skrovmålning av Ilon Wikland

Innehåll

BiografiRedigera

BakgrundRedigera

Hennes föräldrar var civilingenjör Max Pääbo och konstnären Vida Juse. När hon var åtta år skildes föräldrarna och fadern gifte om sig medan modern flyttade till Italien. Ilon Wikland bodde efter det hos sina farföräldrar i Hapsal. Hon kom till Sverige och Stockholm som krigsflykting vid fjorton års ålder år 1944. Hon har fyra döttrar.[1] Hon utbildade sig för Akke KumlienSkolan för bok- och reklamkonst[2] 1944–1946 och studerade vid Signe Barths målarskola 1952–1953 och 1956 samt genom ett stort antal studieresor i Europa. Wikland är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[3] och Nationalmuseum[4] i Stockholm.

Samarbete med Lindgren och UnnerstadRedigera

Ilon Wikland är främst känd för sina illustrationer av Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. Wikland är den illustratör som Astrid Lindgren arbetade allra mest med. Av Lindgrens böcker har hon illustrerat: Barnen i Bullerbyn (med undantag av de ursprungliga kapitelböckerna, som illustrerats av Ingrid Vang Nyman), Barnen på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Madicken, Mio min Mio, Ronja rövardotter, Saltkråkan, Skinn Skerping – hemskast av alla spöken i Småland, Draken med de röda ögonen, Jag vill också ha ett syskon, Kajsa Kavat hjälper mormor och Nils Karlsson Pyssling flyttar in.[5] Hennes register är brett; hon har illustrerat såväl samlingar med söndagsskolesånger (Vi sätter oss i ringen) som Maj-Briht Bergström-Walans sexualupplysningsbok Sex: samlevnadskunskap för barn i förskolåldern.

Övriga samarbetenRedigera

Wikland har skildrat sin barndom i boken Den långa, långa resan från 1995, skriven tillsammans med barnboksförfattarinnan Rose Lagercrantz. Boken sätts upp som barnopera på Kungliga Operan våren 2017.[6] I bilderböckerna om Sammeli har Wikland gjort både text och bild (Var är Sammeli, 1995, Sammeli, Epp och jag, 1997, och Sammeli, bada! 2001). Under senare år har Wikland illustrerat Mark Levengoods böcker, "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" 2006 samt "Hjärtat får inga rynkor" 2008.

Wikland har även illustrerat skrovmålningarna på Tallinks fartyg M/S Victoria I samt barnens lekrum. Wikland var den som döpte båten 2004 och är dess gudmor.

Ilons sagolandRedigera

2004 bestämde sig Ilon Wikland för att donera sina cirka 800 bokillustrationer i original till den estniska staten, och i ett gammalt vackert hus som ägs av länsmuseet skulle dessa ställas ut. Den första juli 2009 invigdes museet Ilons sagoland, i staden Hapsal i Estland. Hapsal är den stad där Wikland tillbringade en stor del av sin barndom. På museet kan man bland annat se hennes illustrationer, se in i Karlssons rum och leka i verkstaden. Det finns också en stor scen, sagobrunn och en filmsal.

Stil och inspirationRedigera

Wikland är mycket noga med detaljer för att hitta det som fångar en figurs karaktär. De rufsiga Mattisrövarna i Ronja rövardotter fann hon i kön på Systembolaget och Karlsson på taket i Hallarna i Paris. Ofta har hon också målat av sina egna döttrar och använt i sina böcker.[källa behövs]

Priser och utmärkelserRedigera

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera