Idrottsföreningen Kamraterna

centralförening för ett flertal idrottsföreningar i Sverige

Idrottsföreningen Kamraterna (förkortat IFK) är en idrottsförening som grundades i Stockholm den 1 februari 1895. IFK-klubbarna spelade en stor roll då idrotten stabiliserades organisatoriskt i Sverige i början av 1900-talet. Numera har IFK-klubbarna alltmer blivit ordinära föreningar i Sveriges Riksidrottsförbund, i samband med att IFK:s centralstyrelse fick allt mer minskad betydelse.[1]

IFK-emblem
Stjärna
Stjärna
Flagga
Flagga

Historia redigera

Initiativet till att bilda Idrottsföreningen Kamraterna togs av Louis Zettersten, en 16 år gammal elev vid Norra Reals läroverk, tillsammans med den ett år äldre Pehr Ehnemark, elev vid Östermalms läroverk. Dessa ynglingar hade visionen att bilda kamratföreningar runt om i landet, som förgreningar till Stockholmsföreningen.[2]

Namnet kommer från tidningen Kamraten (Illustrerad tidning för Sveriges ungdom) som uppenbarligen påverkat Zettersten och Ehnemark till den grad att man fann för gott att uppkalla föreningen efter densamma.[2] På de bägge ynglingarnas initiativ infördes den 1 februari 1895 ett upprop i tidningen, "låt oss bilda en idrottsförening med namnet IF Kamraterna". Denna tidpunkt räknas som IFK:s stiftandedatum. Uppropet gav åtta svar och Idrottsföreningen Kamraterna bildades. Louis Zettersten blev förste ordförande och Pehr Ehnemark skattmästare.[2]

IFK-klubbarna spelade en stor roll då idrotten stabiliserades organisatoriskt i Sverige i början av 1900-talet.[1] Knytningen till läroverken tycks, i varje fall i början, ha varit dominerande, vilket kan förklara att IFK-rörelsen huvudsakligen har varit ett stadsfenomen. Den sammanhållande instansen, centralstyrelsen, har successivt fått allt mindre betydelse.[1] Numera har IFK-klubbarna alltmer blivit ordinära föreningar i Sveriges Riksidrottsförbund.

Klubbar inom IFK finns numera i hela Sverige och redan tidigt bildades också IFK-klubbar i grannländer, i Finland till exempel Helsingfors IFK, IFK Mariehamn och Vasa IFK.

Carl XVI Gustaf åtog sig 1974 att vara IFK:s höge beskyddare och förste hedersledamot, en roll som han övertog efter sin farfar Gustaf VI Adolf.[2]

Klubbfärger redigera

De flesta av de 168 klubbarna inom IFK använder färgerna vitt och blått, som sägs stå för oskuld och trohet, samt en fyruddig stjärna. Föreningens fyruddiga stjärna står för ihärdighet, färdighet, kraft och kamratskap. Undantag från blåvita tävlingsdräkter utgörs bland annat av Helsingfors IFK (röd och vit), IFK Hässleholm (gul och svart), IFK Malmö (gul och vit), IFK Mariehamn (vit och grön), IFK Ystad (röd och blå), IFK Kalix (röd och vit), IFK Klagshamn (gul och blå), IFK Salem (grön och vit), IFK Fjärås (röd och vit), IFK Östersund (röd och vit), IFK Kungälv (röd och blå), Grankulla IFK (vit och grön), IFK Täby (röd och svart), IFK Kristianstad (orange), Ulricehamns IFK (blå och svart), IFK Bjurfors (gul och svart), IFK Gnarp (röd och vit), IFK Wreta Kloster (röd och blå) samt IFK Valla (röd och vit).

Framgångar redigera

Av alla IFK-klubbar runt om i Sverige är det klubbarna IFK Göteborg och IFK Norrköping som varit mest framgångsrika i fotboll med 18 respektive 13 SM-guld. I bandy har IFK Uppsala utmärkt sig med 12 SM-guld. I handboll har IFK Kristianstad under flera perioder varit en dominerande förening med åtta SM-guld och lika många seriesegrar i den högsta serien, samt Champions League-spel.

I Finland är IFK Helsingfors (som dock oftast benämns Helsingfors IFK) den mest framgångsrika kamratföreningen med sina 16 FM-guld i bandy, sju i fotboll och sju i ishockey.

Klubbar inom IFK redigera

Sverige redigera

Finland redigera

Referenser redigera

Externa länkar redigera