Ida Fredrika Johanna Hodell, född 1 november 1859 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död på samma plats 19 december 1891, var en svensk skådespelare.

Ida Hodell
Ida Hodell som Marthe i Familjen Benoiton, Djurgårdsteatern 1887.
Ida Hodell som Marthe i Familjen Benoiton, Djurgårdsteatern 1887.
FöddIda Fredrika Johanna Hodell
1 november 1859
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige Sverige
Död19 december 1891 (32 år)
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige Sverige

Biografi redigera

Hodell föddes av okända föräldrar, och blev fosterdotter till barnmorskan Sofi Dahlbom och hennes man bagarmästare Carl Hodell, och därigenom fostersyster till skådespelaren och författaren Frans Hodell, skådespelaren Anna Hodell och redaktör Julius Hodell.

Hon var engagerad vid Dramaten som elev 1874–1878, varefter hon anställdes som skådespelare. 1881 följde hon med Frans Hedbergs teatersällskap till Göteborg och engagerades vid Stora teatern i Göteborg. Efter två år återvände hon till Stockholm och engagerades vid Södra teatern fram till 1891, då hon blev tvungen att säga upp sig på grund av sjukdom.

Bland hennes roller kan nämnas Julie i Bérézinas ros, Anna Stina i Stockholm, Margaretha i Uppfostran Olga i Ungdom, Puck i En midsommarnattsdröm, Susanne i Sällskap där man har tråkigt, Blanche i Familjen Fourchambault, Agnes i Fruntimmersskolan, Louise i Snedsprång och Fanfan i Familjen Benoiton.

Hodell var mycket omtyckt både i Stockholm och Göteborg, i synnerhet inom ingenuefacket. Hon var

en talang, där samvetsgrannheten, konstnärligheten och anspråkslösheten tillsammans bildade ett ovanligt sympatiskt helt, som alltid verkade anslående och ej sällan fullständigt eröfrade åskådaren.
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910

Hon avled 1891 av tuberkulos[1] och begravdes på annandag julNya kyrkogården[2].

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1873 Seth Skådespelerskan
Anne Charlotte Leffler
Kungliga Dramatiska Teatern
1874 Waldemar, Sverges konung Karl Folkunge
Lorentz Dietrichson
Kungliga Dramatiska Teatern
1875 Anna En Julgran
Edvard Bäckström
Kungliga Dramatiska Teatern
1876 Anna, 12 år Pastors-Adjunkten
Anne Charlotte Leffler
Kungliga Dramatiska Teatern
1877 Olof, 13 år Samhällets Pelare
Henrik Ibsen
Victor Hartman Kungliga Dramatiska Teatern
1878 Julie Bérézinas ros
Prosper Mérimée och Ernest Legouvé
Kungliga Dramatiska Teatern
Evett Blackson & Dotter
Arthur Delavigne och Jacques Normand
Gustaf Fredrikson Kungliga Dramatiska Teatern
Blanche Familjen Fourchambault
Émile Augier
Gustaf Fredrikson Kungliga Dramatiska Teatern
1879 Emma Corrado
Paolo Giacometti
Kungliga Dramatiska Teatern
Lisette, grefvinnans kammarjungfru Markisinnans porträtter
Octave Feuillet
Kungliga Dramatiska Teatern
1880 Julie Fundinska mågen
Johan Grönstedt
Kungliga Dramatiska Teatern
Marianne Rolf Berndt
Gustav Gans zu Putlitz
Kungliga Dramatiska Teatern
1881 Gregory Stora barn
Edmond Gondinet och Paul de Nargaliers
Kungliga Dramatiska Teatern
Olga Ungdom
Kungliga Dramatiska Teatern
1887 Lotta Brodertvisten
August von Kotzebue
Djurgårdsteatern[3]
Mary Grant Kapten Grant och hans barn
Jules Verne
Djurgårdsteatern[4]
Mia Skärmytslingar
Frans Hedberg
Djurgårdsteatern[5]
Margrethe Jorden runt på 80 dagar
Jules Verne
Djurgårdsteatern[6]
Marthe Familjen Benoiton
Victorien Sardou
Djurgårdsteatern[7]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0006/F I/14 (1890-1893), bildid: 00012484_00121, sida 127
  2. ^ ”Stockholms-Nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 december 1891. https://arkivet.dn.se/tidning/1891-12-28/8210A/2. Läst 29 december 2020. 
  3. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 7 maj 1887. https://arkivet.dn.se/tidning/1887-05-07/6798b/3. Läst 29 december 2020. 
  4. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 18 maj 1887. https://arkivet.dn.se/tidning/1887-05-18/6807b/3. Läst 29 december 2020. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 juli 1887. https://arkivet.dn.se/tidning/1887-07-16/6855/3. Läst 29 december 2020. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 juli 1887. https://arkivet.dn.se/tidning/1887-07-30/6867/3. Läst 29 december 2020. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 augusti 1887. https://arkivet.dn.se/tidning/1887-08-08/6874/3. Läst 29 december 2020. 

Källor redigera