Öppna huvudmenyn

Iberisk gröngöling

fågelart i familjen hackspettar

Iberisk gröngöling[2] (Picus sharpei) är en hackspett som förekommer på Iberiska halvön. Den behandlas allt oftare som egen art efter att tidigare ha kategoriserats som en underart till gröngölingen (Picus viridis).[3]

Iberisk gröngöling
Status i världen: Nära hotad[1]
Picus viridis sharpei 033.jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläktePicus
ArtIberisk gröngöling
P. sharpei
Vetenskapligt namn
§ Picus sharpei
Auktor(Saunders, H, 1872)
Utbredning
Picus sharpei. Distribucion.png
Synonymer
Picus viridis sharpei
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende och lätenRedigera

 
Adult hona.

Iberisk gröngöling är en 31–33 centimeter lång hackspett som är mycket lik gröngölingen, med sin gröna ovansida och gulaktiga övergump och övre stjärttäckare. Näbben är vidare kilformad i spetsen, medellång och mörkgrå, irisen vit eller rosafärgad, benen olivgrå och hjässa och nacke röda.

Till skillnad från gröngölingen saknar iberisk gröngöling nästan helt svart på huvudet och är snarare gråsolkig än svart runt ögat. Hanen har röd mustasch med bara svart bård nedtill (ej runt om), medan honans mustasch har en ljus bård upptill och de röda hjässfjädrarna är ofta vitspetsade.

Även atlasgröngölingen (Picus vaillantii) är mycket lik, men denne har röd istället för svart mustasch hos hanen och honan saknar rött på hjässan.[1][4]

Utbredning och ekologiRedigera

Fågeln förekommer enbart på Iberiska halvön och i Pyrenéerna i Spanien, Portugal och sydligaste Frankrike.[5] I Frankrike förekommer den oregelbundet från Pyrénées-Atlantiques till Hérault.[1]

Arten lever i relativt torrt öppet skogslandskap, men även i plantage, trädgårdar, parker, jordbruksområden, betesmarker och lokalt i kustnära gräsbevuxna fält med sanddyner. Den kräver tillgång till enstaka äldre träd och öppningar med närliggande gräsmarker och påträffas från havsnivå till 3 000 meter över havet.[1]

Iberisk gröngöling häckar från mars till juni och lägger fem till åtta ägg som båda könen ruvar i ett uthackat bo ungefär tio meter upp i ett träd. Den lever huvudsakligen av myror, men äter även andra insekter och tillfälligtvis frukt.

SystematikRedigera

 
Hane i flykten.

Tidigare behandlades taxonet sharpei som underart till gröngöling (Picus viridis) och vissa gör det fortfarande.[5] Två studier från 2011 visar dock på konstanta morfologiska skillnader och smala hybridzoner.[6][7] Utifrån dessa studier kategoriserar både International Ornithological Congress (IOC) och Birdlife International (som internationella naturvårdsunionen IUCN baserar sina hotkategorier på) den som egen art.[3][1]

Iberisk gröngöling och människanRedigera

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal relativt kraftigt av okänd anledning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen uppskattas till 246 000-471 000 par, varav cirka 90 % häckar i Spanien.[1]

NamnRedigera

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Richard Bowdler Sharpe (1847-1909), brittisk ornitolog vid British Museum of Natural History 1872-1909.[8]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2016 Picus sharpei Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 242-243. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  6. ^ Perktas, U., G.F. Barrowclough & J.G. Groth (2011), Phylogeography and species limits in the green woodpecker complex (Aves: Picidae): Multiple Pleistocene refugia and range expansion across Europe and the Near East, Biol. J. Linn. Soc. 104, 710-723.
  7. ^ Pons, J.-M., G. Olioso, C. Cruaud, and J. Fuchs (2011), Phylogeography of the Eurasian green woodpecker (Picus viridis), J. Biogeogr. 38, 311-325.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera