I väntan på Godot
I väntan på Godot (fransk originaltitel En attendant Godot) är en teaterpjäs i två akter av den absurdistiske författaren Samuel Beckett. Den handlar om Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) som sitter och väntar på en man vid namn Godot. Den publicerades 1952 och uruppfördes i Paris den 5 januari 1953.
| I väntan på Godot | |
 En uppsättning av I väntan på Godot från år 1978. | |
| Originaltitel | En attendant Godot |
|---|---|
| Manus | Samuel Beckett |
| Roller | Estragon Vladimir Lucky Pozzo En pojke |
| Premiär | 5 januari 1953 |
| Plats | Théâtre de Babylone i Paris |
| Originalspråk | Franska |
| Genre | Tragikomedi |
| Utmärkelser | Århundradets 100 böcker enligt Le Monde |
| idbd id | 9133 |
I Frankrike röstades bokutgåvan av pjäsen fram till plats 12 på listan med århundradets 100 böcker enligt Le Monde.
HandlingRedigera
Två personer står och smågrälar på en väg i väntan på Godot; mycket mer händer inte. Detta absurda dramas egenhet är just formen och därför är det intressant att se hur Beckett handskas med dialogernas och scenanvisningarnas samspel. Beckett använder sig av noggranna scenanvisningar som intensifierar och dramatiserar dialogen mellan de båda männen.
Vad pjäsen handlar om, om den handlar om något, har tolkats på många olika sätt. Beckett visar oss i alla fall livet och det ännu icke bestämda och avgjorda. I det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör att människan förblir människa.
En av dramats mest berömda repliker är: "De [franska originalet: Elles] föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen." (Pozzo, andra akten)
UrpremiärenRedigera
Uruppförandet ägde rum på Théâtre de Babylone i Paris den 5 januari 1953. Vladimir spelades av Lucien Raimbourg, Estragon av Pierre Latour, Pozzo av Roger Blin, Lucky av Jean Martin samt pojken av Serge Lecointe.[1]
ÖversättningarRedigera
Pjäsen har översatts till svenska av Lill-Inger Eriksson och Göran O. Eriksson samt av Magnus Hedlund.
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ ”Waiting for Godot / En Attendant Godot”. Irish Playography. Irish Theatre Institute. http://www.irishplayography.com/play.aspx?playid=31493. Läst 21 december 2018.
WebbkällorRedigera
- Atkinson, Brooks (20 april 1956). ”Beckett's 'Waiting for Godot'”. The New York Times. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/books/97/08/03/reviews/beckett-godot.html?module=inline. Läst 27 november 2018.
- Adler, Tony (30 maj 2018). ”After all these years, we're still Waiting for Godot – Ireland's Druid Theatre brings Samuel Beckett's forever-relevant play to Chicago”. Chicago Reader. https://www.chicagoreader.com/chicago/waiting-for-godot-druid-theatre-chicago-shakespeare/Content?oid=49164513. Läst 27 november 2018.
- Power, Chris (7 september 2017). ”An introduction to Waiting for Godot”. British Library. https://www.bl.uk/20th-century-literature/articles/an-introduction-to-waiting-for-godot. Läst 21 december 2018.
- ”Production photographs of Waiting for Godot by Samuel Beckett (1953 premiere at the Théâtre de Babylone, Paris)”. British Library. https://www.bl.uk/collection-items/photographs-of-waiting-for-godot-by-samuel-beckett-1953. Läst 21 december 2018.
Tryckta källorRedigera
- Dukes, Gerry (2001) (på engelska). Samuel Beckett. Illustrated Lives. London: Penguin Books. sid. 87–105. ISBN 0-14-029470-8
- Hägg, Göran (2008). 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 549. Libris 10736822. ISBN 978-91-46-21649-0
- Kjellin, Gösta; Ramnefalk, Marie Louise (1971). ”Samuel Beckett: I väntan på Godot”. Modern dramatik: tio analyser. Aldusserien, 0346-5454; 349. Stockholm: Aldus/Bonnier. sid. 176–190
Vidare läsningRedigera
- Graver, Lawrence (1999) [1989] (på engelska). Samuel Beckett: Waiting for Godot. Landmarks of World Literature, 99-0645908-5. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-35775-6
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör I väntan på Godot.
