Hycklingeorgeln

Hycklingeorgeln är en piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810 som ursprungligen stått i Hycklinge kyrka i Östergötland. Numera finns den på Statens historiska museum i Stockholm.

Kronologi

• 1947 överlät Nordiska museet till Statens historiska museum den piporgel, byggd 1810 av Pehr Schiörlin, som man förvärvat från Hycklinge kyrka i Östergötland.
• 1954 sattes Hycklingeorgeln upp i museets barocksal av den danska firman Theodor Frobenius & Co. Samtidigt erhöll man de ursprungliga fasadpiporna från Hycklinge och orgeln försågs med en provisorisk fasad. Verket är mekaniskt och har svarta undertangenter. Nästan alla pipor är ljudande.
• 1963 renoverades orgeln av Magnus Fries, Sparreholm.
• 1974 - Originalfasaden sattes upp av Robert Gustavsson, Härnösand och till Hycklinge kyrka tillverkades en kopia av originalet.
• 1979 - Temperering i schiörlintemperatur utfördes av Mads Kjersgaard, varvid lufttrycket höjdes från 58 mm till den sannolikt ursprungliga om cirka 74 mm. En 1974 insatt stötfångarbälg avlägsnas.

Ursprunglig & nuvarande disposition

Manual C-f³	Pedal C-a°
Gedact 8'	bihängd
Principal 8', D (fasad)
Gamba 4, B'
Oppenfluit 8', D
Qwin[ta]dena 8'
Principal 4', B/D (fasad)
Gedact fluit 4'
Qwinta 3' (eg. 2 2/3')
Octafwa 2'
Mextura III Cor
Trumpet 8', B/D
Woxhumana 8', D

Diskografi

• Voluntary d-moll / Arnér, Gotthard, orgel. Singel. Statens historiska museum. Utan nummer och årtal.

Litteratur och källor

• Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964) - Hycklingeorgeln, sid. 264
• Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), sid. 17, ISBN 91-7118-499-6
• Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & Kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9