Öppna huvudmenyn

Huvudstadsjakten egentligen Adam Gul och senare Petter Röd var en svensk jaktflygdivision inom Försvarsmakten som verkade mellan åren 1936 och 1985. Förbandet var förlagt vid Tullinge flygbas i Tullinge.[1][2]

Huvudstadsjakten
(12.jaktdivisionen)
Kungliga Upplandlands Flygflottilj. 1.Division Petter Röd.jpg
Adam Gul (Vänster) Petter Röd (Höger)
Officiellt namnAdam Gul
Petter Röd
Datum1936 – 1985
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypJaktflyg
RollJakt (1948–1985)
StorlekFlygdivision
Del avF 1 (1948–1982)
F 16 (1983–1985)
FörläggningsortTullinge,
Botkyrka kommun
SmeknamnHuvudstadsjakten
12:e jaktflygdivisionen
Befälhavare
DivisionschefAlvar Nyrén (1983–1985)
Tjänstetecken
SköldemärkenRoundel of Sweden.svg
Flygplan
JaktflygplanJ 30 Mosquito
J 32B Lansen
J 33 Venom
J 35F1 Draken
J 35F2 Draken
Västmanlands flygflottiljs vapen. Södertörns flygflottiljs vapen.
Västmanlands flygflottiljs vapen.
Södertörns flygflottiljs vapen.
J 35F-1 Draken (35496) Petter 32, med Södermanlands landskapsvapen på fenan.

Innehåll

HistorikRedigera

Divisionen bilades troligtvis runt åren 1936–1937, i samband med att Första flygkåren ombildades till Västmanlands flygflottilj (F 1), och organiserade tre divisioner samt en specialdivision. Flottiljen, som enligt försvarsbeslutet 1936, organiserades som lätt bombflottilj, beväpnades som enda flottilj med B 3 Junkers.[3] Efter kriget och försvarsbeslutet 1948 beslutades att flottiljen skulle omorganiseras till nattjaktflottilj. Flottiljen blev med det Sveriges första och enda nattjaktflottilj. De B 3 Junkers ersattes med sextio inköpta individer av J 30 Mosquito, vilka samtliga baserades i Västerås.[4] År 1953 gjordes en ombeväpning till J 33 Venom. Flottiljen och divisionen tog med det steget in i jetåldern. År 1959 började en ombeväpning till J 32B Lansen, med det tillfördes en allväderjaktfunktion, och begreppet nattjakt försvann. Under åren 1966-1967 omskolades och ombeväpnades flottiljens samtliga tre divisioner till J 35 F Draken. Vilket även blev det sista flygplanssystemet på flottiljen.

Från slutet av 1960-talet präglades Flygvapnet av ekonomiska besparingar, bakgrunden var Viggenprojektet. Vilket fick CFV Lage Thunberg att år 1967 vakantsätta åtta flygdivisioner inom Flygvapnet.[5] De ekonomiska besparingarna inom Flygvapnet fortsatte dock under hela 1970-talet. Vilket ledde till att flottiljens 1:a division, Adam Röd, upplöstes den 30 juni 1976. Tre år senare, det vill säga 1979, beslutade riksdagen den 26 april att F 1 skulle avvecklas senast den 30 juni 1983.[6]

Avvecklingen av F 1 skulle ske etappvis, de två kvarvarande divisionerna skulle avvecklas den 1 oktober 1981 respektive 1982. Inför perspektivplanarbetet inför försvarsbeslutet 1982 angav ÖB att en eller båda divisionerna vid F 1 måste kvarstå inom Flygvapnets organisation. Detta med bakgrund till att hålla J 35F kvar i organisationen till mitten av 1990-talet, för att då ersättas av de nya JAS-divisioner. Chefen för Flygvapnet förordade, främst av ekonomiska skäl, en inriktning mot elva jaktflygdivisioner, åtta JA 37 och tre J 35F. Generallöjtnant Gunnar Eklund, Militärbefälhavare för Östra militärområdet, tillstyrkte ett bibehållande av en J 35F-division så länge som möjligt, och pekade på Tullingebasen som möjlig basering av divisionen. Dock var flottiljledningen vid F 1 tveksam till att sätta upp ett detachement, samtidigt som man höll på att avveckla flottiljen. I mars 1981 beslöt ÖB att Flygvapnet skulle omfatta 12 jaktdivisioner. I och med att riksdagens beslut år 1979 endast berört att en flottilj skulle avvecklas, och inte någon reducering av antalet divisioner. Så medgav ÖB:s beslut, med regeringens godkännande, att de båda Adam Blå och Adam Gul fick ledas och administreras av F 1, fram till den tidpunkt riksdagen hade beslutat om avveckling av flottiljen.

I juni 1981 fick flottiljchefen vid F 1 direktiv från Chefen för Flygvapnet, om att från och med mitten av augusti 1981 detachera 13. jaktflygdivisionen (Adam Gul) till Tullinge. Divisionen skulle även vara beredd att kvarstanna i Tullinge även efter den 1 juli 1982. Och i april 1982 fastställde regeringen efter förslag från Chefen för Flygvapnet, att Adam Blå skulle upplösas den 31 december 1982. Och att Adam Gul skulle kvarstå i Tullinge, och från den 1 januari 1983 underställas chefen för F 16.[7]

Att divisionen bibehölls och inte upplöstes, berodde på även på den massiva kampanj som 13. jaktflygdivisionen (Adam Gul, gjorde under åren 1980 och 1981. Där man spred upprop som till exempel "Visste du...att det fanns 12 jaktdivisioner i Mellansverige 1971? att om inget görs finns bara tre kvar 1983". Och man ansåg att divisionen kunde kvarstå och ombaseras till Tullinge flygbas, som tillsammans med Malmby flygbas var divisionens krigsbaser.[2] De tre divisionerna man syftade på, var 162. jaktflygdivisionen (Petter Blå) och 163. jaktflygdivisionen (Petter Gul) vid F 16 i Uppsala, och 132. jaktflygdivisionen (Martin Blå) vid F 13 i Norrköping. Ett annat förslag som lobbades hårt i riksdagen var att divisionen skulle baseras till Blekinge flygflottilj (F 17). Förslaget framfördes av både Försvarskommittén och från Socialdemokrater och Centerpartister.[8][9][10] Flottiljen hade vid den tidpunkten två divisioner, efter att en division tidigare upplösts.[11]

Petter RödRedigera

Den 31 augusti 1981 tog divisionen med tolv J 35F2 Draken och tredje kompaniet farväl av F 1 och Västerås. I Tullinge inhystes divisionen i byggnad 97, vilken tidigare innehafts av 183. jaktflygdivisionen (Rudolf Gul) vid Södertörns flygflottilj (F 18). Den bastropp som lämnats kvar vid Tullinge efter avvecklingen av Södertorns flygflottilj, utökades till att omfatta ett kompani. Divisionens sexton J 35F Draken inhystes i berghangaren. Som en anpassning från Västmanland till Södermanland, antog divisionen det inofficiella tilläggsnamnet Kungliga Hufvudstadsjakten. Och märkte fenorna på flygplansindividerna med Södermanlands landskapsvapen.[2]

Från att divisionen etablerats sig på Tullinge hösten 1981, kom den att verka som ett detachement till F 1. Dock så kvarstod avvecklingen av F 1 som flottilj. Och som en del i avvecklingsprocessen och tidigare beslut, överfördes divisionen den 1 januari 1983 till F 16. Vid F 16 blev divisionen flottiljens 161. jaktflygdivisionen (Petter Röd). Med det ändrades även den färgen på halvmånen i divisionsemblemet till rött. Divisionen bibehöll dock sin basering i Tullinge.[7]

Divisionen kom under sin tid i Tullinge att bära flera inofficiella namn, Kungliga Hufvudstadsjakten och 12. jaktflygdivisionen. Hufvudstadsjakten för att belysa att divisionen var den enda jaktflygdivisionen i huvudstadsområdet (Uppsala oräknat). Och 12. jaktflygdivisionen återspeglade att divisionen var Flygvapnets tolfte jaktdivision.[7] Vidare gjorde divisionen stor PR för sig själva samt för Flygvapnet. Vilket fick tidskriften Mach att utnämna divisionen år 1983 till Flygvapnets PR-division nummer 1.[12] Bakom denna utnämning låg bland annat de årliga julkort som divisionen gav ut. Där de år 1982 hade anlitat Larry Hagman, som stående i förarsätet på en J 35 tillsammans med flygförarna hälsade God jul. Samma år spelade divisionen in låten "Balett i Mach 1", och medverkade även i nöjesprogrammet Nöjesmaskinen. Den individ som medverkade i musikvideon är en J 35B Draken (S/N 35220) var ett flygplan som tillkom från F 16, och som tidigare varit i tjänst vid F 18. Flygplanet var målad i FOA-kamouflage, ibland också kallat Viggen-kamouflage.[13]

Med tanke på den närhet som Tullinge hade till Norrköping, fick divisionen ofta agera fiende till den taktiska utvärderingen av den första JA 37-divisionen vid F 13.[13]

AvvecklingRedigera

Den 8 oktober 1982 tillträdde Regeringen Palme II, och den 22 december lade regeringen fram sitt budgetförslag för budgetåret 1983/1984. I budgetförslaget så föreslogs en reducering av antalet jaktdivisioner från tolv till elva. Den division som föreslogs för avveckling var Petter Röd. Vilken i regeringen föreslog för riksdagen för en snabb avveckling. Och det tidigare planeringsinriktning som beslutats av riksdagen tidigare om att eventuellt förlägga divisionen till F 17 i Kallinge, ej längre skulle vara aktuellt.[14] Genom att divisionen utgick, beräknade regeringen med en besparing på 150 miljoner kronor för perioden 1983/1984–1986/1987, och därefter cirka 30 miljoner kronor per budgetår. Att divisionen upplöstes avvek från det tidigare försvarsbeslutet från år 1982, vilket beslutat om tolv jaktdivisioner.[15]

Den 30 juni 1985 upplöstes divisionen. Divisionen anordnade en avslutningsceremonin den 27 juni 1985, med en formationsflygning som avsked med flygrutten Tullinge – Stockholms slott – Ärna – Stockholm – Tullinge.[2] Divisionens flygplan överfördes till Uppsala och där de förrådsställdes.

Namn, beteckning och förläggningRedigera

Anropssignal
Adam Gul 1936 1982
Petter Röd 1983 1985
Beteckningar
13. jaktflygdivisionen 1936 1982
161. jaktflygdivisionen 1983 1985
Förläggningsorter och baser
Hässlö flygbas (F) 1936 1981
Tullinge flygbas (B) 1974 1981
Malmby flygbas (B) 1974 1985
Tullinge flygbas (F) 1981 1985

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Braunstein 2005, s. 147–148
  2. ^ [a b c d] Åshage (2011), s. 120–123
  3. ^ Odqvist (1979), s. 45
  4. ^ Odqvist (1979), s. 47
  5. ^ Odqvist (1979), s. 41
  6. ^ Odqvist (1985), s. 16
  7. ^ [a b c] Odqvist (1985), s. 17-21
  8. ^ Proposition 1981/82:102
  9. ^ Motion 1982/83:1240
  10. ^ Motion 1981/82:533
  11. ^ Motion 1982/83:1797
  12. ^ Odqvist (1985), s. 49
  13. ^ [a b] Huvudstadsjakten
  14. ^ Proposition 1982/83:100
  15. ^ Proposition 1982/83:119

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8 
  • Odqvist, Gösta (1979). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 1, 1929-1979. Västmanlands flygflottiljs historiekommitté. Libris 604901 
  • Odqvist, Gösta (1985). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 2, 1979-1983. Västmanlands regementes och flygflottiljs kamratfören. Libris 604902 
  • Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. Libris 12306331 


WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Odqvist, Gösta (1979). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 1, 1929-1979. Västmanlands flygflottiljs historiekommitté. Libris 604901 
  • Odqvist, Gösta (1985). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 2, 1979-1983. Västmanlands regementes och flygflottiljs kamratfören. Libris 604902 
  • Norrbohm, Gösta; Bertil Skogsberg (1985). Flygande högvakt: Om en flygflottilj: F 18. Mjölby: Flygvapnet Södertörnsskolor. ISBN 91-86224-08-5 
  • Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. Libris 12306331 


Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera