183. jaktflygdivisionen

en f.d. jaktflygdivision inom svenska flygvapnet

183. jaktflygdivisionen även känd som Rudolf Gul var en jaktflygdivision inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1948–1973. Divisionen var baserad på Tullinge flygplats sydväst om Stockholm.[1]

183. jaktflygdivisionen
(Rudolf Gul)
Information
Officiellt namn183. jaktflygdivisionen
Datum1948–1973
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypJaktflygdivision
RollJaktflyg
Del avSödertörns flygflottilj
StorlekFlygdivision
HögkvarterTullinge flygplats
FörläggningsortTullinge
SmeknamnRudolf Gul
Befälhavare
DivisionschefPeter Forssman [a]
Tjänstetecken
Sköldemärken
Flygplan
JaktflygplanJ 22, J 28B/C, J 34, J 35B

Historik

redigera

Rudolf Gul var 3. divisionen vid Södertörns flygflottilj (F 18), eller 183. jaktflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades den 1 oktober 1948, och beväpnades till en början med J 22.[2] Ett flygplan som flögs fram till 1950, då flottiljens samtliga divisioner tog steget in i den så kallade jetåldern, genom en ombeväpningen till J 28B Vampire.[2] Vampire blev kortvarig vid divisionen, då den redan 1956 ersattes av J 34 Hunter.[2] År 1963 omskolades och ombeväpnas divisionen till J 35B Draken.[2] I slutet av 1960-talet planerades att divisionen skulle tillföras J 35F. Någon ombeväpning blev det aldrig, utan divisionen upplöstes och utgick ur krigsorganisationen från och med den 31 december 1973.[2] Från den 1 januari 1974 övergick delar av divisionens personal till Bleking flygflottilj (F 17). Divisionens sista chef blev Peter Forssman.[3]

Materiel vid förbandet

redigera

Jaktflygplan

Förbandschefer

redigera

Divisionschefer vid 183. jaktflygdivisionen (Rudolf Gul) åren 1948–1973.

  • 1948–19??: Waldemar Hessle
  • 19??–19??: ?
  • 19??–1973: Peter Forssman

Anropssignal, beteckning och förläggning

redigera
Anropssignal
Rudolf Gul 1948-10-01 1973-12-31
Beteckningar
183. jaktflygdivisionen 1948-10-01 1973-12-31
Förläggningsorter och baser
Tullinge flygplats (F) 1948-10-01 1973-12-31

Galleri

redigera


Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Peter Forssman blev divisionens sista chef.
  1. ^ Braunstein (2005), s. 115-118
  2. ^ [a b c d e] Åshage (2011), s. 334
  3. ^ *”F18-kamraten nr 36 – december 2007”. f18.se. http://www.f18.se/joomla/images/stories/tidningen/tidning_nr_36v2.pdf. Läst 17 januari 2016. 

Tryckta källor

redigera
  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8 
  • Norrbohm, Gösta; Bertil Skogsberg (1985). Flygande högvakt: Om en flygflottilj : F 18. Mjölby: Flygvapnet Södertörnsskolor. ISBN 91-86224-08-5 
  • Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. Libris 12306331 


Externa länkar

redigera