Öppna huvudmenyn

Hovhannes Bagramjan

armensk politiker

Hovhannes Khachaturi Bagramjan eller Ivan Christoforovitj Bagramjan, född 2 december 1897, död 21 september 1982, var en sovjetisk-armenisk militär som utnämndes till marskalk av Sovjetunionen 1955. Under andra världskriget var Bagramjan den första icke-slaviska militära officer som fick befälet över en front (ung. armégrupp).[1]

Hovhannes Bagramjan
Bagramyan1938.jpg
Bagramjan, 1938.
Information
Född2 december 1897
Chardakhlu, Ryska imperiet
Död21 september 1982 (84 år)
Moskva, Sovjetunionen
I tjänst förKejsardömet Ryssland Ryska imperiet
Demokratiska republiken Armenien Demokratiska republiken Armenien
Sovjetunionen Sovjetunionen
Tjänstetid1915–1968
GradMarskalk av Sovjetunionen
Befäl16:e armén
11:e gardesarmén
1:a baltiska fronten
Baltiska militärområdet
Generalstabsakademin
Slag/krigFörsta världskriget
Turkisk-armeniska kriget
Andra världskriget
UtmärkelserSovjetunionens hjälte
Leninorden (7)
Oktoberrevolutionsorden
Röda fanans orden (3)
Suvorovorden, 1:a graden (2)
Kutuzovorden, 1:a graden

Militär karriärRedigera

MellankrigstidenRedigera

Bagramjan var en av de sovjetiska officerare som 1936 antogs till den nyinrättade generalstabsutbildningen, tillsammans med ett flertal andra blivande ledande sovjetiska militärer som till exempel Vatutin, Antonov och Vasilevskij.[2] Han hade inte omedelbart gått med i kommunistpartiet efter konsolideringen av oktoberrevolutionen utan blev medlem först 1941, vilket var ovanligt för att vara en sovjetisk militärofficer.

Andra världskrigetRedigera

Vid den tyska invasionen av Sovjetunionen var Bagramjan stabsofficer vid Sydvästfronten i Ukraina, där Michail Kirponos var befälhavare.[3] Han blev därefter chef för Semjon Timosjenkos stab, och var tillsammans med denne huvudansvarig för planeringen av den sovjetiska motoffensiven i maj 1942. Offensiven misslyckades och Bagramjan avpolletterades från Sydvästfrontens stab.[4] Trots att han saknade erfarenhet av att leda enheter i fält efterträdde han i juli 1942 Konstantin Rokossovskij som befälhavare för 16:e armén (från mars 1943 11:e gardesarmén).

Vid slaget vid Kursk var 11:e gardesarmén under Bagramjan ett av de förband som ledde det sovjetiska motanfallet operation Kutuzov. I november 1943 utnämndes Bagramjan av Stalin till befälhavare för 1:a baltiska fronten, en post som han innehade även i juni 1944 när 1:a baltiska fronten fungerade som den norra flanken i operation Bagration. Bagramjans front fick uppdraget att slå in en kil i Baltikum mellan den tyska armégrupp Nord och de tyska ställningarna i Vitryssland, något som ledde till inringningen av de tyska styrkor som i januari 1945 skulle ingå i armégrupp Kurland.

Vid anfallet mot Ostpreussen i januari 1945 och anfallet mot Königsberg i mars/april samma år anförtroddes Bagramjan med befälet över Samlandgruppen, det förband som skulle utföra stormningen av staden.[5]

EfterkrigstidenRedigera

Efter kriget tjänstgjorde han som suppleant i Högsta sovjet för det Lettiska SSR och Armeniska SSR och var en regelbunden deltagare i partikongresser. Han utnämndes till försvarsminister 1955 och befordrades i samband med detta till marskalk av Sovjetunionen. År 1952 blev han en kandidat för inträde i centralkommittén och 1961 valdes han in som fullvärdig medlem. För sina insatser under kriget betraktades han allmänt som en nationalhjälte i Sovjetunionen[6] och i synnerhet i Armenien.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Jukes, Geoffrey (2001). ”Ivan Khristoferovich Bagramyan”. i Shukman, Harold (på engelska). Stalin's Generals. Phoenix, Arizona: Phoenix Press. sid. 25. ISBN 1-84212-513-3 
  2. ^ Erickson 1983, s. 74
  3. ^ Erickson 1975, s. 92
  4. ^ Erickson 1975, s. 359
  5. ^ Erickson 1983, s. 542
  6. ^ Milestones” (på engelska). Time. 4 oktober 1982. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,925812,00.html. Läst 2 maj 2007. 

Tryckta källorRedigera

  • Erickson, John (1975) (på engelska). Stalin's war with Germany. Vol. 1, The road to Stalingrad. London: Cassell. ISBN 0-304-35375-2 
  • Erickson, John (1983) (på engelska). Stalin's war with Germany. Vol.2, The road to Berlin. London: Cassell. ISBN 0-304-35374-4