Hornlunne

fågelart i familjen alkor

Hornlunne[2] (Fratercula corniculata) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i nordöstra Asien och nordvästra Nordamerika.[3]

Hornlunne
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Fratercula corniculataUSFWS-00031A.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljAlkor
Alcidae
SläkteFratercula
ArtHornlunne
F. corniculata
Vetenskapligt namn
§ Fratercula corniculata
Auktor(Naumann, 1821)
Utbredning
Fratercula corniculata distribution map cropped fr.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Hornlunnen är Stilla havets motsvarighet till lunnefågeln och mycket lik med svart ovansida och strupe, vitt ansikte och undersida, den stora, trekantiga och färgglada papeojliknande näbben samt uppsynen av en ledsen clown. Jämfört med lunnefågeln är dock hornlunnen större (32–41 cm istället för 28-34 cm) och näbben är gräddgul på de inre två tredjedelarna, ytterst röd. Vidare har den en svart streck bakåt från ögat och en hornliknande hudflik rakt upp som gett arten dess namn. Utanför häckningstid är ansiktet sotfärgat och det gula på näbben grått. Ungfågeln har en liknande dräkt, men näbben är mindre.[4]

 
Adult fågel i häckningsdräkt.
 
Ungfågel.

LätenRedigera

Vid häckningskolonierna hörs låga, stönande läten i rytmiska serier. Vintertid är den generellt tystlåten.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Hornlunnen häckar i östra Sibirien och nordvästra Nordamerika. I Asien häckar den på Wrangelön, Heardön och utmd Tjuktjerhalvöns kust söderut genom Kamtjatka, Kommendörsöarna till Ochotska havet, Sachalin och norra Kurilerna.[6] I Nordamerika förekommer den i norra och västra Alaska (nära Barrow samt på Kap Lisburne och Diomedeöarna) söderut genom Berings hav till Aleuterna och österut genom Alaskagolfen söderut till British Columbia (Haida Gwaii).[6] Vintern tillbringar den mestadels ute till havs i ett stort område i centrala norra Stilla havet och ses då söderut till Japan och södra Kalifornien.[3][6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

LevnadssättRedigera

Hornlunnen häckar till skillnad från lunnefågeln i klippskrevor. Den lägger ett enda ägg som ruvas i sex veckor. Ungen matas i ytterligare sex veckor med fisk och bläckfisk som fångas i närheten, oftast inom en till två kilometer från kusten.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva arter och habitatförstörelse. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fler än 1,2 miljoner individer.[7]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Fratercula corniculata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 217. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b c] Nettleship, D.N., Garcia, E.F.J. & Boesman, P. (2019). Horned Puffin (Fratercula corniculata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54079 5 februari 2019).
  7. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkarRedigera