Öppna huvudmenyn

Holochilus sciureus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Wagner 1842. Holochilus sciureus ingår i släktet Holochilus och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Holochilus sciureus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSigmodontinae
SläkteHolochilus
ArtHolochilus sciureus
Vetenskapligt namn
§ Holochilus sciureus
AuktorWagner, 1842
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

UtseendeRedigera

Arten blir 13,6 till 17,0 cm lång (huvud och bål), har en 12,9 till 15,1 cm lång svans och väger 80 till 168 g. Bakfötterna är cirka 4 cm långa och öronen är 2,1 till 2,5 cm stora. Den långa pälsen på ovansidan bildas av bruna och svarta hår vad som ger ett spräckligt utseende. Fram mot sidorna får pälsen inslag av orange. Undersidan är täckt av vita och orange hår. Korta hår hittas även på öronen och på svansen. Den senare är mörk ovanpå och ljus på undersidan. Djuret har simhud mellan tårna.[6]

Per käkhalva förekommer en framtand, ingen hörntand, ingen premolar och tre molarer. Jämförd med andra släktmedlemmar är Holochilus sciureus allmänt mindre och svansen är kortare än huvud och bål tillsammans. Dessutom har honor 8 eller 10 spenar medan de andra arterna alltid har 8. Av de fyra knölarna som förekommer på de första två molarer i överkäken är den som ligger på insidan samt närmare örat hos Holochilus sciureus förstorad. Djuret har kraftiga klor vid bakfötterna.[7]

UtbredningRedigera

Denna gnagare förekommer i norra Sydamerika öster om Anderna. Utbredningsområdet sträcker sig från Venezuela till södra Bolivia och centrala Brasilien. Arten lever på ängar mellan skogar som ofta ligger intill vattendrag. Den besöker även jordbruksmark.[1]

EkologiRedigera

Dräktiga honor och ungar observerades mellan augusti och november.[1]

Efter ungefär 29 dagar dräktighet föder honor oftast 5 eller 6 ungar men kullar med upp till 8 ungar registrerades. Ungarna föds blinda och i princip nakna (förutom små känselhår) med en vikt av cirka 7 g. Ungarna öppnar sina ögon och öron efter cirka två veckor och ungefär samtidig slutar honan med digivning. Före ungarnas födelse bygger honan ett klotrunt bo med hjälp av växtdelar.[7]

Arten äter främst gräsfrön och spannmål som kompletteras med andra växtdelar och ryggradslösa djur. Den faller själv offer för kajmaner, ormar, rovlevande fåglar och medelstora rovdjur.[7]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Holochilus sciureus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Holochilus sciureus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/holochilus+sciureus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Rocha et al. (2011). ”Small mammals of the mid–Araguaia River in Central Brazil, with the description of a new species of climbing rat”. Zootaxa. sid. 14. https://www.researchgate.net/publication/232711345_Small_mammals_of_the_mid-Araguaia_River_in_Central_Brazil_with_the_description_of_a_new_species_of_climbing_rat. Läst 24 maj 2019. 
  7. ^ [a b c] Barreto & Garcia-Rangel (20 december 2005). Holochilus sciureus (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. https://academic.oup.com/mspecies/article/doi/10.1644/780.1/2600524. Läst 25 maj 2019. 

Externa länkarRedigera