Sir Henry Alexander Miers, född 25 maj 1858 i Rio de Janeiro, död 10 december 1942, var en brittisk mineralog.

Henry Miers
Född25 maj 1858[1][2]
Rio de Janeiro[1], Brasilien
Död10 december 1942[1][2] (84 år)
West Hampstead[1], Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidEton College[1]
Trinity College, Oxford[1]
SysselsättningMineralog, universitetslärare
Befattning
Ordförande, Manchester Literary and Philosophical Society (1919–1921)
ArbetsgivareUniversity of Manchester
FöräldrarFrancis Charles Miers[3][1]
Utmärkelser
Wollastonmedaljen (1934)[4]
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Miers var assistent vid den mineralogiska avdelningen av British Museum 1882–95 och därjämte 1886–95 lärare i kristallografi vid South Kensington Technical College, var 1895–1908 professor i mineralogi i Oxford och 1908–15 principal (rektor) för University of London samt var 1915–26 vice kansler för University of Manchester och professor i kristallografi där. Han var ledamot av Royal Society och adlades 1912.

Miers vetenskapliga arbeten behandlar väsentligen den geometriska kristallografin och såväl beskriver olika minerals utbildning och kristallform som berör teoretiska frågor inom denna ämnesgren. Särskilt bör framhållas, hur han genom inventiösa undersökningsanordningar lyckades kristallografiskt mäta vinklarna hos kristaller under deras bildning, varvid i flera fall intermediärt bildades andra ytor än de definitiva. Han utgav även en lärobok, Mineralogy, an Introduction to the Study of Minerals (1902) och tilldelades Wollastonmedaljen 1934.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Henry Alexander Miers, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Henry Alexander Miers. 1858-1942, vol. 4, 12, Obituary Notices of Fellows of the Royal Society, 1 november 1943, s. 368-380, 10.1098/RSBM.1943.0009, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.geolsoc.org.uk , läst: 21 december 2020.[källa från Wikidata]