Ej att förväxla med Hemming Gadd.

Hemming Gadh, Hemming Olofsson, född omkring 1450 eventuellt i Hossmo socken, död (avrättad) 16 december 1520 vid Raseborgs slott i Nyland i Finland, var en svensk kyrkoman, diplomat och krigare.

Biskop
Hemming Gadh
Henning Gadhs Siegel.jpg
Hemming Gadhs sigill, med bland annat de sjöblad som förekom i Stureättens vapen
KyrkaRomersk-katolska kyrkan

StiftLinköpings stift, biskop electus
Period1501-1512
FöreträdareHenrik Tidemansson
EfterträdareJacob Arborensis

Föddca 1450
Död16 december 1520 vid Raseborgs slott

Han var Sten Sture den äldres sändebud i Rom 1479–1500 och som nära allierad med Sten Sture och dennes efterträdare som riksföreståndare stark motståndare till Danmark och Kalmarunionen. Han var biskop electus av Linköpings stift 1501–1512. Slutligen övergick han till kung Kristian II:s parti.

BiografiRedigera

Hemming Gadh inskrevs 1471 vid Rostocks universitet som varande från Hossmo, men om därmed menas hans födelse- eller bostadsort är oklart. Han hade dock nära anknytning till Östergötland och omtalar 1511 ett fäderneärvt hus i Vadstena. Hans bror var kyrkoherde i Hagebyhöga socken. Han var även släkt med fogden över Hovs län, den 1506–1518 omtalade Måns Gadh. 1473 avlade han kandidatexamen vid Rostocks universitet.[1]

KyrkanRedigera

Hemming Gadh var 1477 kansler och sekreterare hos Henrik Tidemansson, dåvarande biskop av Linköpings stift. I denna tjänst uppmärksammades han av Sten Sture som utnyttjade honom som sändebud i Rom 1479 och 1481, i första hand rörande processen om drottning Doroteas morgongåva.[2] 1491 utsågs han till domprost i Linköpings stift, men tillträdde inte tjänsten utan sålde den, som han för övrigt gjorde med flera liknande tjänster.

I Rom var han kammarherre hos den illa beryktade påven Alexander VI.

På Sten Stures uppmaning blev han emellertid vald till biskop i Linköping 1501 efter att företrädaren Henrik Tidemansson dött.

Hemming lyckades dock inte få sin biskopspost bekräftad av påven inom de tre månader som var fastställda. Därför kom påven att utse den spanske kardinalen Jaime Serra I Cau till administrator för stiftet. Hemming blev 1506 bannlyst av påven då denne ansåg att han på felaktigt sätt kommit över intäkterna av biskopstjänsten. År 1513 fick Hans Brask ta över posten som biskop.

PolitikRedigera

 
Brev i vilket Hemming Gadh informerar Svante Nilsson att Sten Sture d.ä. avlidit.

Efter återkomsten till Sverige tjänade Gadh först Sten Sture d.ä. och sedan Svante Nilsson som såväl diplomat som krigsledare, och ledde bland annat belägringar av Stockholm och Kalmar.

Han var med i det följe som Sten Sture ledde till Danmark under vintern 1503 med syfte att frige den tillfångatagna danska drottningen Kristina, under vilket riksföreståndaren avled. Gadh tog dock kommandot, och lät klä en av Sten Stures tjänare i sin herres kläder för att nyheten om dödsfallet inte skulle spridas. Väl tillbaka i Stockholm kunde så vägen för Svante Nilssons maktövertagande jämnas.[1]

År 1510–1512 var Hemming svensk ambassadör i Lübeck.

Han var med bland dem som undertecknade riksdagsbeslutet om Stäkets rivning i Stockholm 23 november 1517.

Han blev i oktober 1518 tillfångatagen av danskarna och när Kristian II:s flotta kom till Stockholm 1520 fanns han med och bidrog till att danskarna tilläts komma in i staden – han hade bytt sida. Från Stockholm sändes Hemming Gadh av kung Kristian till Finland för att erövra landet, vilket också till viss del lyckades, men unionskungen litade inte på den ombytlige biskopen. Efter Stockholms blodbad sände kungen ett ilbud till Finland med befallning att halshugga Hemming Gadh som fördes till Raseborgs slott där han halshöggs på kung Kristian II:s order den 16 december 1520, då 70 år gammal.

EftermäleRedigera

I brev skrivna av Hemming Gadh framgår att han knappast följde alla kyrkans regler – han besökte krogar och bordeller, samtidigt som han svor flitigt. Detta gav upphov till en tämligen negativ ryktesspridning om honom. Han medverkade vid flera militära händelser, bland annat när Kalmar slott efter belägring intogs 1510.[3]

Professorn i historia Gottfrid Carlsson lade i sin doktorsavhandling om Hemming Gadh fram misstanken att han låg bakom mordetSimon Gudmundi. Men detta har senare tillbakavisats.[källa behövs]

Se ävenRedigera

BibliografiRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Sten Carlsson: Hemming Gadh i Svenskt biografiskt lexikon (1964-1966)
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ David Lindén, ’Motpolen: Biskop Brasks företrädare Hemming Gadh’, Hans Brask: Biskop mellan påvemakt och kungamakt (Linköping: Stiftshistoriska sällspaett i Linköpings stifts skriftserie, nr 10, 2013), 62-75.

Externa länkarRedigera