Öppna huvudmenyn

Hasselmus (Muscardinus avellanarius) är en liten gnagare som tillhör familjen sovmöss och som ensam placeras i släktet Muscardinus. Den förekommer i lövskogar i stora delar av Europa och norra Mindre Asien. Hasselmusen väger 17–20 gram under sommaren, men ökar sin vikt fram till vinterdvalan till 30–40 gram. Övervintringen sker från oktober till april eller maj.[2] Hasselmusen är Närkes landskapsdjur.

Hasselmus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Stratigrafisk utbredning: Miocen - Nutid
Dormouse on hand.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningEkorrartade gnagare
Sciuromorpha
FamiljSovmöss
Gliridae
SläkteMuscardinus
Kaup, 1829
ArtHasselmus
M. avellanarius
Vetenskapligt namn
§ Muscardinus avellanarius
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Muscardinus avellanarius distribution.svg
Utbredningskarta enligt IUCN:s rödlista
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende och anatomiRedigera

Hasselmusen blir omkring 7 cm lång och har därtill en svans som är ungefär lika lång. Den långa svansen är, i jämförelse med småmöss[förtydliga], ganska långhårig och påminner lite om en ekorres. Hasselmusen är gulbrunaktig eller rostgulaktig på ovansidan, med svarta spetsar på stickelhåren. Den är ljusare på kroppssidorna och blekt rostgulaktig på undersidan, utan färggräns, samt vitaktig på hakan, strupen och bröstet.[2] Den har kort nos, rundade öron och stora ögon. Den är anpassad till trädklättring och har stor gripförmåga och rörlighet i tårna. Hasselmusen har fyra kindtänder i varje käkhalva. Med undantag för den främsta har de platta kronor, med fem till sju tvärställda emaljslingor.

UtbredningRedigera

Hasselmusen förekommer i Europa och norra Mindre Asien. Den förekommer över stora delar av kontinentala Europa men saknas på Iberiska halvön, i sydvästra Frankrike och norra delarna av Skandinavien och Ryssland.[1] Den förekommer inte heller i Ukraina och södra Ryssland.[1] Den förekommer på södra Brittiska öarna, Korfu och Sicilien.[1] I alperna förekommer den på höjder upp till 1 920 meters höjd.[1] Hasselmusen förekommer sällsynt och lokalt i södra och mellersta Sverige.[3]

EkologiRedigera

Biotop och boRedigera

Hasselmusen är beroende av buskar och sly för skydd och näring och om undervegetationen röjs försämras kraftigt dess överlevnadsmöjligheter.

Hasselmusen vistas huvudsakligen i träd. Varje individ har ett revir med en radie på 150–200 meter. Reviret markeras med urin och sekret från analkörtlarna. Sommarboet, som byggs av löv, mossa, torrt gräs ormbunkar och andra växtdelar, fästs på grenarna av någon tät buske, upp till 5 meter över marken. Vintern tillbringar den i ett väl ombonat bo under trädrötter, i trädhål och liknande. Under vinterdvalan sjunker kroppstemperaturen markant.[3]

FödaRedigera

Hasselmusen är en allätare och dess föda utgörs av bok- och ekollon, hasselnötter, bär och andra växtdelar. Den äter även insekter, fågelägg och mindre ryggradslösa djur.[3]

Fortplantning och nativitetRedigera

Hasselmusen får ungar två gånger per år, 3–6 ungar per kull. Dräktigheten varar i 22–24 dagar.[4] Honan har fyra par spenar och ungarna dias ungefär en månad. Kort efteråt blir ungarna självständiga. Individerna blir ofta 3–5 år gamla.[2]

Naturliga fienderRedigera

Hasselmusen jagas huvudsakligen av rovdjur som rödräv, vessla och hermelin. Andra fiender är rovfåglar och ugglor. Hasselmusen kan inte försvara sig och måste därför fly. När musen håller vinterdvala grävs den ibland upp av vildsvin.

Status och hotRedigera

Globalt är inte hasselmusen hotad, utan kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN.[1] Däremot minskar den lokalt i sitt utbredningsområde, främst på grund av habitatförstöring. Eftersom den är beroende av buskar och sly för skydd och näring försämras dess överlevnadsmöjligheter kraftigt när undervegetationen röjs. På grund av fragmentering av lämpliga habitat har arten minskat i norra Europa, exempelvis i England, Danmark och Sverige.[1] Hasselmusen är fridlyst i Sverige.[5]

ReferenserRedigera

Delar av texten bygger på en översättning av tyskspråkiga wikipedias artikel Haselmaus, läst 30 maj 2009

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Hutterer, R., Kryštufek, B., Yigit, N., Mitsain, G., Meinig, H. & Juškaitis, R. 2016 Muscardinus avellanarius . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 augusti 2019.
  2. ^ [a b c] Jensen (2004) s:114-117
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl (1988) s:256-258
  4. ^ Tierlexikon (tyska)
  5. ^ Naturvårdsverket (2016-04-15) Fridlysta fåglar, däggdjur, kräldjur, groddjur och ryggradslösa djur, sid:5

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera