Hans Pfitzner, född den 5 maj 1869 i Moskva, död den 22 maj 1949 i Salzburg, var en tysk tonsättare. Hans musik var i konservativ romantisk stil och han som person var mycket fientligt inställd till allt nytt, inklusive modern/samtida musik - bland annat i polemikskrifter mot bland annat Ferruccio Busoni och Arnold Schönberg. Under 19191920 var han ledare för Münchens Filharmoniska Orkester. Pfitzner är mest känd för sina sånger och operan Palestrina, som använder senmedeltida polyfoni och med vissa stilistiska likheter med Mästersångarna i Nürnberg.

Hans Pfitzner
Hans Pfitzner by Wanda von Debschitz-Kunowski, ca 1910.jpg
Hans Pfitzner cirka 1910.
Född5 maj 1869[1][2][3]
Moskva[4][5]
Död22 maj 1949[1][4] eller 21 maj 1949[6]
Salzburg[4]
BegravdZentralfriedhof Wien
MedborgarskapTyskland
Utbildad vidDr. Hoch’s Konservatorium Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKompositör, författare, universitetslärare, dirigent, pianist
ArbetsgivareHochschule für Musik und Theater München
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1926)
Goethepriset (1934)
Goetheplaketten av Frankfurt am Main (1940)
Wiens hedersring
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Pour le Mérite
Namnteckning
Hans Pfitzner Autogramm 1932-05-06.jpg
Redigera Wikidata

VerkRedigera

 
Hans Pfitzner.

VokalmusikRedigera

OperorRedigera

ScenmusikRedigera

  • Das Fest auf Solhaug (1889-90) efter Ibsens skådespel
  • Das Käthchen von Heilbronn op.17 (1905)
  • Gesang der Barden für Die Hermannsschlacht (1906)

OrkesterverkRedigera

  • Scherzo c-moll (1887)
  • Cellokonsert a-moll (1888)
  • Pianokonsert Ess-dur op.31 (1922)
  • Violinkonsert h-moll op.34 (1923)
  • Symfoni ciss-moll op.36a (1932, Bearbetning av stråkkvartetten ciss-moll op.36)
  • Cellokonsert G-dur op.42 (1935)
  • Duo för violin, violoncell och liten orkester op.43 (1937)
  • Liten symfoni G-dur op.44 (1939)
  • Elegie und Reigen op.45 (1940)
  • Symfoni C-dur op.46 (1940)
  • Cellokonsert a-moll op.52 (1944)
  • Krakauer Begrüßung op.54 för orkester (1944)
  • Fantasie op.56 (1947)

KammarmusikRedigera

  • Pianotrio B-dur (1886)
  • Stråkkvartett nr 1 d-moll (1886)
  • Cellosonat fiss-moll op.1 (1890)
  • Pianotrio F-dur op.8 (1896)
  • Stråkkvartett nr 2 D-dur op.13 (1902-03)
  • Pianokvintett C-dur op.23 (1908)
  • Violinsonat e-moll op.27 (1918)
  • Stråkkvartett nr 3 ciss-moll op.36 (1925)
  • Stråkkvartett nr c-moll op.50 (1942)
  • Unorthographisches Fugato för stråkkvartett (1943)
  • Sextett g-moll op.55 för piano, klarinett, iolin, viola, violoncell och kontrabas (1945)

PianomusikRedigera

  • 5 Pianostycken op.47 (1941)
  • 6 Studien für Klavier op.51 (1943)

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  • The Metropolitan Opera Encyclopedia
  • Bonniers Musiklexikon
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Hans-Pfitznertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Hans Pfitzner, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w69k4d1d, omnämnd som: Hans Pfitzner, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 1948, läs online, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 1948, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]

Externa länkarRedigera