Hans Erik Engqvist, född 2 mars 1934 i Åmål, död 18 januari 2019[1], var en svensk författare som skrev drygt trettio böcker, mestadels ungdomsböcker.[2]

Flera av Engqvists böcker handlar om den dalsländska orten Bråberga och fotbollslaget Bråberga IF, en parafras på hemortens fotbollslag Brålanda IF.[3] Hans historiska ungdomsroman Ge igen! utspelar sig 1905 och handlar om arbetarnas kamp för att organisera sig. En romantrilogi (Backstusittarna, Den yttersta hämnden och Den yttersta dagen) handlar återigen om de rikas förtryck av de fattiga, men utspelas under 1800-talet. I Evald, Busse Bus och jag med flera uppföljare heter jagberättaren Hans Erik och historien verkar ha självbiografisk bakgrund från hans uppväxt i Mellerud (ett par mil norr om Brålanda). Revanschmotivet är återkommande.

Engqvist är en av Sveriges mest lästa barn- och ungdomsboksförfattare[2] och blev nominerad till Augustpriset för Tröja nummer 10.

Hans Erik Engqvist satt 19891997 på stol nr 8 i Svenska barnboksakademien.[4]

Bibliografi, i urval redigera

  • 1978 - Rymmarna[5]
  • 1979 - Himmla jättebra - tycker Martin
  • 1980 - Bortom Sörgården (novellsamling)
  • 1980 - Christer - Kom hem!
  • 1981 - Det stora tågöverfallet
  • 1981 - "Odjujet" (novellsamling)
  • 1982 - Arsenal-Tottenham = mord
  • 1982 - Med blommor i munnen
  • 1983 - Tredagarskriget (Ungdomsroman)
  • 1984 - Evald, Bosse Bus och jag
  • 1984 - Bråberga IF:s kval
  • 1985 - Kväll utan nåd (novellsamling)
  • 1985 - Dödsklippan
  • 1985 - Ge igen!
  • 1986 - Uppgörelsen
  • 1987 - Farlig tystnad
  • 1987 - Fjärde Linjen[6] (tillsammans med Uno Palmström)
  • 1987 - En kniv i ryggen
  • 1988 - Misstankar
  • 1988 - Fjärde Linjen och den försvunna flickan[7] (tillsammans med Uno Palmström)
  • 1989 - Fjärde Linjen och lyktgubbarna[8] (tillsammans med Uno Palmström)
  • 1989 - Backstusittarna
  • 1989 - Den stora finalen
  • 1990 - Svarta masken
  • 1990 - Solen har sin gång
  • 1991 - Den yttersta hämnden
  • 1992 - Över älven in bland träden
  • 1993 - Den yttersta dagen
  • 1993 - Det största modet
  • 1994 - Det blå bandet
  • 1995 - Flykten över gränsen
  • 1997 - Lite offside (novellsamling)
  • 1999 - Svart gryning
  • 2002 - Det var inte med mening
  • 2004 - Tröja nummer 10
  • 2005 - Förräderi
  • 2017 - Ofärdstid

Priser och utmärkelser, i urval redigera

Källor redigera

Vidare läsning redigera