Halsbandsfrankolin[2] (Scleroptila streptophora) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Halsbandsfrankolin
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteScleroptila
ArtHalsbandsfrankolin
S. streptophora
Vetenskapligt namn
§ Scleroptila streptophora
Auktor(Ogilvie-Grant, 1891)
Synonymer
  • Francolinus streptophorus

Utseende och läten redigera

Halsbandsfrankolin är en 35 cm lång hönsfågel med gula ben. Den har mörkbrun rygg, mörka flankstreck och ett tydligt vitt ögonbrynsstreck som sträcker sig bak till nacken. Vidare har den rödbrunt på ansikte och halssidor, vitt på strupen och ett svartvitfläckigt halsband som gett arten dess namn. Den liknar tofsfrankolinen, men denna saknar flankstrecken och rödbrunt i ansiktet. Dess halsband är dessutom otydligare och den har röda istället för gula ben. Bland lätena hörs ett tvåtonigt duvlikt hoande.[1]

Utbredning och systematik redigera

Halsbandsfrankolin förekommer i gräsmarker i Lesotho och västra centrala Sydafrika.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades den i släktet Francolinus. Flera genetiska studier visar dock att Francolinus är starkt parafyletiskt, där arterna i Pternistis står närmare t.ex. vaktlar i Coturnix och snöhöns.[5][6][7][8][9]

Levnadssätt redigera

Halsbandsfrankolinen hittas på marken i gräsrikt öppet skogslandskap. Den är dåligt känd, skygg och mycket lokalt förekommande.

Status och hot redigera

Halsbandsfrankolinen har en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 6 000–15 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den som nära hotad (NT).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Scleroptila streptophora Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  6. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  7. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  8. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  9. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.

Externa länkar redigera