Wikipedia

HD 316285

stjärna i Skyttens stjärnbild

HDE 316285 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud av ca 9,60[2] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 0,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 6 000 ljusår (ca 1 900 parsek) från solen.

HDE 316285
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension17t 48m 14,03884s[1]
Deklination-28° 00′ 53,1283″[1]
Skenbar magnitud ()+9,60 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB0 Ieq[3]
U–B+0,61[2]
B–V+1,67[2]
VariabeltypcLBV[4]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: -0,09 ± 1,64[1] mas/år
Dek.: -5,18 ± 1,12[1] mas/år
Parallax ()0,79 ± 1,29[1]
Avståndca 6 000 lå (ca 1 900 pc)
Absolut magnitud ()-8,4[5]
Detaljer
Radie75[5] R☉
Luminositet275 000[6] L☉
Temperatur15 000[6] K
Andra beteckningar
ALS 4405, CD-27 11944, CPD-27 5771, GSC 06836-00356, HIC 87136, HIP 87136, IRAS 17450-2759, LS 4405, 2MASS J17481403-2800531, PPM 267326, SAO 185776, TYC 6836-356-1, UCAC3 124-290433, UCAC4 310-132714, uvby98 100316285, V * V4375 Sgr, WDS J17482-2801AB, Gaia DR1 4057682688042211840, Gaia DR2 4057682692354437888 [7]

Upptäckt redigera

HD 316285 identifierades 1925 som en ovanlig stjärna med P Cygni-linjer i dess spektrum, linjer med både emissions- och absorptionskomponenter kompenserade av en dopplerförskjutning.[8] Den klassificerades som en Be-stjärna även om den nu är känd för att vara en superjätte och klassen av Be-stjärnor utesluter superjättar,[9] och ingick i Mount Wilson Observatory-katalogen över stjärnor av spektraltyp B och A med skarpa vätelinjer (MWC) som post 272.[10] År 1956 rapporterades det att bedömningen berodde på en expanderande atmosfär snarare än på de cirkelformade skivorna hos mindre utvecklade Be-stjärnor.[11] År 1961 katalogiserades HD 316285 som planetnebulosa Bl3-11,[12] även om den klassificeringen snabbt betvivlades.[13][14] År 1972 upptäcktes att stjärnan hade ovanligt hög infraröd strålning på grund av omgivande varmt stoft.[15]

Egenskaper redigera

HD 316285 är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B0 Ieq.[3] Spektrumet visar att den bara har 1,5 gånger så mycket väte som helium och förhöjda nivåer av kol, kväve och syre, varför den kan identifieras som en starkt utvecklad stjärna. Den har beräknats förlora massa med en hastighet av en solmassa per 4 000 år genom dess stjärnvind.[5] Den har en radie som är ca 75[5] solradier och har ca 275 000 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 15 000 K.[6]

HD 316285 listas i General Catalogue of Variable Stars som en variabel Be-stjärna med en variation av ungefär en tiondel av magnituden.[16] The International Variable Star Index klassificerar den som en lysande blå variabel.[4] av underkategorin S Doradus-variabel[17].

HD 316285 har identifierats som en tänkbar typ II-b- eller typ IIn-supernova som modell av öden för stjärnor 20 till 25 gånger solens massa. Det har visats att dessa supernovor kan explodera direkt från stjärnor i en LBV-fas efter att ha spenderat tid som en röd superjätte.[18]

En möjlig följeslagare har rapporterats på basis av ett spiralformat utflöde av material som uppenbarligen kommer från HD 316285. Detta skulle orsakas av att en stråle vrids till en spiralform genom en omloppsrörelse.[19]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 316285, 23 januari 2021.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
  2. ^ [a b c d] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ [a b] Lopes, D. F.; Damineli Neto, A.; De Freitas Pacheco, J. A. (1992). "A spectroscopic study of luminous peculiar B-type stars". Astronomy and Astrophysics. 261: 482. Bibcode:1992A&A...261..482L.
  4. ^ [a b] Nazé, Y.; Rauw, G.; Hutsemékers, D. (2012). "The first X-ray survey of Galactic luminous blue variables". Astronomy & Astrophysics. 538: A47. arXiv:1111.6375. Bibcode:2012A&A...538A..47N. doi:10.1051/0004-6361/201118040. S2CID 43688343.
  5. ^ [a b c d] Hillier, D. J.; Crowther, P. A.; Najarro, F.; Fullerton, A. W. (1998). "An optical and near-IR spectroscopic study of the extreme P Cygni-type supergiant HDE 316285". Astronomy & Astrophysics. 340: 483–96. Bibcode:1998A&A...340..483H.
  6. ^ [a b c d] van Genderen, A. M. (2001). "S Doradus variables in the Galaxy and the Magellanic Clouds". Astronomy & Astrophysics. 366 (2): 508–31. Bibcode:2001A&A...366..508V. doi:10.1051/0004-6361:20000022.
  7. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+316285%7CHämtad 2021-01-23.
  8. ^ Merrill, P. W. (1925). "Two stellar spectra of the P Cygni type". Astrophysical Journal. 61: 418. Bibcode:1925ApJ....61..418M. doi:10.1086/142900.
  9. ^ Merrill, P. W.; Humason, M. L.; Burwell, C. G. (1925). "Discovery and Observations of Stars of Class Be". Astrophysical Journal. 61: 389. Bibcode:1925ApJ....61..389M. doi:10.1086/142899.
  10. ^ Merrill, Paul W.; Burwell, Cora G. (1933). "Catalogue and Bibliography of Stars of Classes B and a whose Spectra have Bright Hydrogen Lines". Astrophysical Journal. 78: 87. Bibcode:1933ApJ....78...87M. doi:10.1086/143490.
  11. ^ Merrill, Paul W. (1956). "Stars with expanding atmospheres". Vistas in Astronomy. 2 (1): 1375–1380. Bibcode:1956VA......2.1375M. doi:10.1016/0083-6656(56)90065-4.
  12. ^ Blanco, V. M. (1961). "A catalogue of Half emission objects in the galactic center region". Contr. From the Bosscha Observ. Lembang. 13: 1. Bibcode:1961CoBos..13....1B.
  13. ^ Vorontsov-Veliaminov, B. A.; Kostiakova, E. B.; Dokuchaeva, O. D.; Arkhipova, V. P. (1975). "Planetary nebulae near the galactic center". Soviet Astronomy. 19: 163. Bibcode:1975SvA....19..163V.
  14. ^ Frew, D. J.; Bojicic, I. S.; Parker, Q. A. (2013). "A catalogue of integrated Halpha fluxes for 1258 Galactic planetary nebulae". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 431 (1): 2–26. arXiv:1211.2505. Bibcode:2013MNRAS.431....2F. doi:10.1093/mnras/sts393. S2CID 119174103.
  15. ^ Kleinmann, S.; Kuhi, L. V. (1972). "Mass Loss and Infrared Excesses in Hot Stars". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 84 (502): 766. Bibcode:1972PASP...84..766K. doi:10.1086/129377.
  16. ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  17. ^ Watson, C. L. (2006). "The International Variable Star Index (VSX)". The Society for Astronomical Sciences 25th Annual Symposium on Telescope Science. Held May 23–25. 25: 47. Bibcode:2006SASS...25...47W.
  18. ^ Groh, J. H.; Meynet, G.; Ekström, S. (2013). "Massive star evolution: luminous blue variables as unexpected supernova progenitors". Astronomy & Astrophysics. 550: 4. arXiv:1301.1519. Bibcode:2013A&A...550L...7G. doi:10.1051/0004-6361/201220741. S2CID 119227339. L7.
  19. ^ Lau, R. M.; Hankins, M. J.; Herter, T. L.; Morris, M. R.; Mills, E. A. C.; Ressler, M. E. (2016). "An Apparent Precessing Helical Outflow from a Massive Evolved Star: Evidence for Binary Interaction". The Astrophysical Journal. 818 (2): 117. arXiv:1512.07639. Bibcode:2016ApJ...818..117L. doi:10.3847/0004-637X/818/2/117. S2CID 118391443.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=HD_316285&oldid=53430474”