Gustaf Edvard Klemming

Gustaf Edvard Klemming
	Gustaf Edvard Klemming
	Gustaf Edvard Klemming. Oljemålning av J.F. Schäf 1899.
Född	5 september 1823; Klara församling, Sverige
Död	31 augusti 1893 (69 år); Västra Vingåkers församling, Sverige
Begravd	Norra begravningsplatsen; kartor
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Bibliotekarie
Befattning
	Kunglig bibliotekarie (1865–1877)
Släktingar	Otto Henrik Klemming (syskon)
	Redigera Wikidata

Gustaf Edvard Klemming, född 5 september 1823 i Stockholm, död 31 augusti 1893 i Kesäter i Vingåker, var överbibliotekarie vid Kungliga biblioteket och utgivare av bland annat Erikskrönikans första tryckta version.

Familjeförhållanden

Klemmings föräldrar var bleckslagaråldermannen Carl Gustaf Klemming (1786–1851) och Ulrika Maria Holmström. Han gifte sig 16 augusti 1863 med Clara Louise Schönberg (1833–1913), dotter till sjötullvaktmästaren Fredrik Reinhold Schönberg och Christina Catharina, född Öberg. Makarna Klemming hade fyra döttrar, samtliga födda innan föräldrarna gifte sig, den första 1855.

Studier och yrkeskarriär

Klemming inskrevs 1841 som student vid Uppsala universitet. Han anställdes vid Kungliga biblioteket i januari 1844, inledningsvis utan lön. Efter kansliexamen vid Uppsala universitet 1846 fick han 1847 tjänst som extraordinarie amanuens vid Kungliga biblioteket. Klemming blev 1858 ordinarie amanuens där och blev redan samma år vice bibliotekarie. Samtidigt innehade han 1858–72 en tjänst som amanuens vid Myntkabinettet. I november 1860 blev Klemming tillförordnad chef för Kungliga biblioteket och 27 oktober 1865 blev han chef med titeln kungliga bibliotekarien. Chefstiteln ändrades 1 januari 1878 till överbibliotekarie. Klemming avgick med pension 10 oktober 1890.

Gustaf Edvard Klemming grundlade till stor del sin karriär genom att 1856 donera sin privata boksamling, omfattande över 10 000 band svenska trycksaker och utländsk litteratur om Sverige, till Kungliga biblioteket. Fram till dess hade samlingen förvarats i föräldrahemmet på Drottninggatan 40, delvis i vedboden.

Som chef för Kungliga biblioteket blev Klemming huvudansvarig för två viktiga uppgifter; utbrytandet av den svenska litteraturen till en särskild avdelning och planerandet av den nya biblioteksbyggnad i Humlegården som öppnades 2 januari 1878 och ersatte Kungliga bibliotekets gamla och alltför små lokaler i kungliga slottet.

Utgivningsarbetet

Skiss över Klemming av Fritz von Dardel.

Redan som student träffade Klemming på Kungliga biblioteket den brittiske fornskriftsforskaren George Stephens och de inledde en livslång vänskapsrelation med vittgående konsekvenser för utgivningen av gamla svenska handskrifter. Det var Stephens som tog initiativet till bildandet av Svenska fornskriftssällskapet. I sällskapets skriftserie kom Klemming att ge ut sammanlagt 28 band. Hans första utgivna arbete var en av Eufemiavisorna, Flores och Blanzeflor. Som det viktigaste av hans utgivna arbeten betraktas dock den svenska rimkrönikesviten från medeltiden.

Klemming var autodidakt som handskriftstolkare och hans brist på filologisk skolning märktes framför allt i kommentarer och variantapparaten. Hans styrka var en oerhörd noggrannhet och öga för detaljer. Klemmings arbeten har därför delvis behållit sin vetenskapliga användbarhet in i nutiden. Det enda av honom utgivna arbete som med nutida kriterier anses vetenskapligt helt undermåligt är Heliga Birgittas uppenbarelser.

Åren 1865-68 utgav Klemming Svenska medeltidens rimkönikor i tre band. Första bandet omfattade Erikskrönikan, band 2 Karlskrönikan med den inarbetade Engelbrektskrönikan och slutligen i band 3 Sturekrönikan. Därmed blev dessa berättande källor för första gången tillgängliga för en större allmänhet.

Klemming utgav också ett stort antal andra för forskningen viktiga handskrifter, bland andra Svenska medeltidens bibelarbeten (1848–55), Skråordningar (1856), Swedenborgs drömmar 1744 jemte hans andra anteckningar (1859), Peder Swarts krönika (1870), Bellmans poetiska arbeten (1872), Svenska medeltids dikter och rim (1881–83), Läke- och örte-böcker från Sveriges medeltid (1883–86) och ett urval ur Sumlen av Johannes Bureus (1886).

Bibliografi över digitaliserade verk

Förteckning öfver framl. biskopens i Wexjö, herr doctor Esaias Tegnérs efterlemnade boksamling. Wexjö: A.G. Deurell. 1847. Libris 18641164. http://hdl.handle.net/2077/41013
Anteckningar om Rudbecks Atland. Stockholm. 1863. Libris 22663546. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-18100778
Sveriges dramatiska litteratur till och med 1875 : bibliografi. Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsällskapet. Serie 1, Svenska skrifter, 0347-5026 ; 40 ; 55 ; 67 ; 71-72. Stockholm: Norstedt. 1863-1879. Libris 7kcc5c5653vnt7f8. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/KlemmingGE/titlar/SverigesDramatiskaLitteraturTillOchMed1875/sida/5/faksimil
Förteckning öfver Kongl. bibliothekets samling af samtida berättelser om Sveriges krig jemte uppgift på saknade. Stockholm: Hæggströms boktr. 1867. Libris 12037417. http://hdl.handle.net/2027/nnc1.0036750867
Försök till historia om Sveriges boktryckerier. Stockholm: Norstedt. 1871-1877. Libris 22549038. https://runeberg.org/svhiboktr/
Sveriges äldre liturgiska literatur : bibliografi. Stockholm: P. A. Norstedt & söner. 1879. Libris t46fjf11r28x1t57. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-263713
Svenska medeltids dikter och rim. Stockholm: Norstedt. 1881-1882. Libris 8plqvxnj6nl43xhv. https://gupea.ub.gu.se/2077/71257
Svensk boktryckeri-historia 1483-1883 : med inledande allmän öfversigt. Stockholm: Norstedt. 1883. Libris 19942175. http://litteraturbanken.se/forfattare/KlemmingGE/titlar/SvenskBoktryckeri/info
Ur en samlares anteckningar. Stockholm. 1883-1886. Libris 9n8173907nvm3906. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-2744532
Sveriges bibliografi 1481-1600. Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet. 10: 1-4. Uppsala. 1889-1927. Libris 19103453. http://litteraturbanken.se/forfattare/KlemmingGE/titlar/SverigesBibliografi/info
Carl Snoilskys och G.E. Klemmings brefväxling. Stockholm: Föreningen för bokhandtverk. 1919. Libris 366936. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/SnoilskyC/titlar/KlemmingsBrefv%C3%A4xling/sida/I/faksimil?om-boken

Samtidens och eftervärldens bedömningar

Bevarade samtida uttalanden vittnar, liksom antalet utgivna skrifter och hopsamlade volymer, om Klemmings enorma arbetskapacitet. Hans excentriska läggning och uttalade intresse för mysticism och spiritism ledde, i kombination med hans uppseendeväckande utseende, vissa till uppfattningen att hans "personliga egenheter o svagheter äro därjämte så betydliga, delvis monstruösa, att det är alldeles omöjligt att han kan vara en lämplig chef" (Herman Wikblad i brev till Snoilsky). Det är kanske inte så konstigt att August Strindberg i en intervju 1909 betecknade Klemming som en av de personer som "gjort det allra största intrycket på honom". Uppenbarligen var Klemmings personliga egenskaper sammantaget av den art som krävdes för att skapa ett svenskt riksbibliotek. Förutom handskrifterna utgav han bibliografier och förteckningar över privata boksamlingar med mera. Men han blev också känd för att inte sky några medel för att tillskansa sig verk han ville ha till biblioteket. En anekdot berättar att efter varje besök hos konsthandlaren Henryk Bukowski brukade denne omfamna Klemming till avsked för att känna efter att denne inte hade stulit någon bok av honom under besöket.^[6]

Klemming blev den första privatpersonen i Sverige som fick en festskrift utgiven till sin ära: Ur några antecknares samlingar, gärd af tacksamhet och vänskap till mästaren i svensk bokkunskap G. E. Klemming (Uppsala 1891). Boken bekostades av Bukowski och framställdes av Aksel Andersson (red), Carl Snoilsky, Henrik Schück, Carl Silfverstolpe och Claes Annerstedt.

Sedan 1988 finns en studentförening vid namn Klubb Klemming på Högskolan i Borås som en hyllning till Klemming^[7].