Gunnar Gunnarson
Gunnar Gunnarson, född 1918, död 2002, var en svensk marxistisk författare, historiker och publicist.
Biografi redigera
Gunnarson föddes i ett arbetarhem och studerade filosofi, litteraturhistoria och historia vid Stockholms högskola. Han började engagera sig politiskt kring solidaritetsarbetet under spanska inbördeskriget, och hans antifascistiska engagemang ledde honom in i Sveriges kommunistiska parti (SKP) under sent 1930-tal. Bland annat var Gunnarson kulturredaktör för SKP:s tidning Folkviljan, och vid andra världskrigets slut var han med och grundade tidskriften Konst och kultur. Han introducerade ett flertal tyskspråkiga författare och intellektuella för en svensk publik, däribland Georg Lukács och Karl Kraus.
Gunnarson lämnade SKP 1950, och kom senare att bli chefredaktör på det till Socialdemokraterna anknutna Tidens förlag. Han blev dock besviken över hur socialdemokratin och förlaget förvaltade arbetarrörelsens arv, och efter att hans sista bok Fascism och klassherravälde utkommit 1983 bröts samarbetet.[1]
Bibliografi redigera
- De stora utopisterna, del 1. Från Platon till levellerna (1962)
- De stora utopisterna, del 2. Från Babeuf till Quiding
- Ryssland 1917 - en revolutionskrönika månad för månad (1967)
- Georg Lukács - en essay (1969)
- Dikten och demonerna (1969)
- Lenin - en biografi (1970)
- Arbetarrörelsens krönika i ord och bild: 1881–1938, 1939–1970 (1970, två band)
- Socialdemokratiskt idéarv: utopism, marxism, socialism (1971)
- Pariskommunen 1871: revolutionär myt och verklighet (1971)
- Marxistisk estetik – realism, klassamhälle och falskt medvetande (1976)
- Från Machiavelli till Mao – reflexioner kring politik och ideologi (1976)
- Vad är socialism? (1978)
- Fascism och klassherravälde – förtryckets historia 1789–1982. (1983)
Referenser redigera
- ^ Stefan Lindgren. ”Gunnar Gunnarson: Tystad vänsterradikal”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-gunnar-gunnarson-tystad-vansterradikal/. Läst 23 mars 2019.