Öppna huvudmenyn

Gunnar Brandell

svensk litteraturhistoriker och författare

Gunnar Brandell, född 1 oktober 1916 i Södertälje, död 8 mars 1994 i Uppsala, var en svensk litteraturhistoriker och journalist.

Gunnar Brandell
Född1 oktober 1916
Södertälje
Död8 mars 1994 (77 år)
Uppsala
YrkeLitteraturhistoriker, författare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska

BiografiRedigera

Gunnar Brandell var son till Georg Brandell (1873-1958) och Alfrida, född Franck (1889-1969) och växte upp i Uppsala där han avlade studentexamen år 1933 vid Uppsala högre allmänna läroverk och fil. mag. examen1936 vid Uppsala universitet. Han blev fil.lic.1944 vid Stockholms högskola. Han var docent i litteraturhistoria vid Stockholms högskola/universitet 1950-1962. Han blev fil. dr 1951 vid Stockholms högskola.[1]

Brandell var lärare vid Gästriklands folkhögskola 1936 -1946. Han var litteraturkritiker i Bonniers litterära magasin (BLM) (1938-1940) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) (1940 -1948). Under åren 1946 – 1948 var han utrikeskorrespondent i Paris för GHT. Han var chef för Svenska Dagbladets kulturavdelning under åren 1951–1962. År 1963 utnämndes han till professor i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala universitet, en befattning som han innehade fram till pensioneringen år 1981.[1]

Brandell var ledamot av Kungl. Vitterhetsakademin, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala.Han var ordförande i Strindbergssällskapet 1965- 1975.[1]

Han var från 1937 gift med Kerstin Brandell, f. Jönson (1909-2003).[1]

Gunnar Brandell är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[1]

VerksamhetRedigera

Brandells författarskap har framför allt ägnats August Strindberg med bl.a. doktorsavhandlingen Strindbergs infernokris och biografin Strindberg – ett författarliv i fyra delar. Intresset för psykologiska och existentiella frågor har avsatt spår i form av essäsamlingar om nihilismen och om Sigmund Freud, liksom översättningar av existentialisten Albert Camus. Han författade även litteraturhistoriska översiktsverk, bl.a. Svensk litteratur 1870-1970.

BibliografiRedigera

  • 1937Bekännare och uppfostrare
  • 1941...och en ny jord
  • 1943Den europeiska nihilismen
  • 1949På Strindbergs vägar genom Frankrike
  • 1950Strindbergs infernokris
  • 1957Åttiotal och nittiotal
  • 1958Svensk litteratur 1900–1950
  • 1961Vid seklets källor
  • 1966Konsten att citera
  • 1969Skolreform och universitetskris
  • 1970Freud och hans tid
  • 1971Drama i tre avsnitt
  • 1974Svensk litteratur 1870–1970, del 1
  • 1975Svensk litteratur 1870–1970, del 2
  • 1977Revolt i dikt
  • 1983Strindberg – ett författarliv, del 3
  • 1985Strindberg – ett författarliv, del 2
  • 1987Strindberg – ett författarliv, del 1
  • 1989Strindberg – ett författarliv, del 4
  • 1989Tal på Övralid 1988
  • 1993Nordiskt drama

ÖversättningarRedigera

  • 1945Johan Huizinga: Den lekande människan (Homo ludens) (Natur & Kultur)
  • 1947Albert Camus: Myten om Sisyfos (Le mythe de Sisyphe) (översatt tillsammans med Bengt John, Bonniers)
  • 1953 – Albert Camus: Människans revolt (L'homme révolté) (Bonniers)

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Hans Uddling, Katrin Paabo, red (1992). Vem är det : svensk biografisk handbok. 1993. Norstedt. http://runeberg.org/vemardet/1993/0165.html. Läst 10 februari 2019 

Externa länkarRedigera