Gunnar Brandell

Gunnar Brandell, född 1 oktober 1916 i Södertälje, död 8 mars 1994 i Uppsala, var en svensk litteraturhistoriker och journalist.

Gunnar Brandell
Född	1 oktober 1916 Södertälje
Död	8 mars 1994 (77 år) Uppsala
Yrke	Litteraturhistoriker, författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska

Biografi

Brandell växte upp i Uppsala, där han avlade studentexamen 1933 vid Uppsala högre allmänna läroverk och filosofisk ämbetsexamen 1936 vid Uppsala universitet. Han blev filosofie licentiat 1944 vid Stockholms högskola. Han var docent i litteraturhistoria vid Stockholms högskola/universitet 1950–1962, och promoverades till filosofie doktor 1951 vid Stockholms högskola.

Brandell var lärare vid Gästriklands folkhögskola 1936‒1946. Han var litteraturkritiker i Bonniers litterära magasin (BLM) (1938–1940) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) (1940–1948). Under åren 1946–1948 var han utrikeskorrespondent i Paris för GHT. Han var chef för Svenska Dagbladets kulturavdelning under åren 1951–1962. År 1963 utnämndes han till professor i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala universitet, en befattning som han innehade fram till pensioneringen år 1981.

Brandell var ledamot av Kungl. Vitterhetsakademin, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala. Han var ordförande i Strindbergssällskapet 1965–1975.

Gunnar Brandell var son till Georg Brandell (1873–1958) och Alfrida, född Franck (1889–1969). Han var från 1937 gift med Kerstin Brandell, född Jönson (1909–2003).

Gunnar Brandell är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Verksamhet

Brandells författarskap har framför allt ägnats August Strindberg med bl.a. doktorsavhandlingen Strindbergs infernokris och biografin Strindberg – ett författarliv i fyra delar. Intresset för psykologiska och existentiella frågor har avsatt spår i form av essäsamlingar om nihilismen och om Sigmund Freud, liksom översättningar av existentialisten Albert Camus. Han författade även litteraturhistoriska översiktsverk, bl.a. Svensk litteratur 1870–1970.

Bibliografi (urval)

1937 – Bekännare och uppfostrare 1941 – ...och en ny jord 1943 – Den europeiska nihilismen 1949 – På Strindbergs vägar genom Frankrike 1950 – Strindbergs infernokris 1957 – Åttiotal och nittiotal 1958 – Svensk litteratur 1900–1950 1961 – Vid seklets källor 1966 – Konsten att citera 1969 – Skolreform och universitetskris 1970 – Freud och hans tid

1971 – Drama i tre avsnitt 1974 – Svensk litteratur 1870–1970, del 1 1975 – Svensk litteratur 1870–1970, del 2 1977 – Revolt i dikt 1983 – Strindberg – ett författarliv, del 3 1985 – Strindberg – ett författarliv, del 2 1987 – Strindberg – ett författarliv, del 1 1989 – Strindberg – ett författarliv, del 4 1989 – Tal på Övralid 1988 1993 – Nordiskt drama

Översättningar

• 1945 – Johan Huizinga: Den lekande människan (Homo ludens) (Natur & Kultur)
• 1947 – Albert Camus: Myten om Sisyfos (Le mythe de Sisyphe) (översatt tillsammans med Bengt John, Bonniers)
• 1953 – Albert Camus: Människans revolt (L'homme révolté) (Bonniers)

Priser och utmärkelser

• 1963 – Schückska priset
• 1988 – Övralidspriset

Källor

Externa länkar

• Gunnar Brandell i Libris
• Gunnar Brandell på Digitalt Museum
• Gunnar Brandell: "Den mångsidige Alfred Nobel - Alfred Nobel och den litterära internationalismen" i John Rosén (red. 1995): Alfred Nobel, hans far och hans bröder Libris 2199564