Öppna huvudmenyn

Gulkremla (Russula claroflava) är en hattsvamp som växer på fuktig mark i lövskogar och blandskogar, tillsammans med björk. Den kan också hittas i fjälltrakter, där den växer tillsammans med dvärgbjörk. Gulkremlan är Härjedalens landskapssvamp.

Gulkremla
Russula.claroflava.-.lindsey.jpg
Gulkremla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningRussulales
FamiljRussulaceae
SläkteKremlor
Russula
ArtGulkremla
R. claroflava
Vetenskapligt namn
§ Russula claroflava
AuktorGrove
Synonymer
Russula decolorans var. constans (Britzelm.) P. Karst. 1926[1]
Russula flava Romell 1891[2]
Russula ochroleuca var. claroflava (Grove) Cooke 1890[3]
Russula constans Britzelm. 1885[4]

Den mykologiska karaktären hos gulkremla:

Gills icon.png
hymenium:
skivor

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

Free gills icon.png
skivtyp:
fria

Choice toxicity icon.png
ätlighet:
delikat



Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Fruktkroppen uppträder under sensommaren till hösten. Hatten är gulaktig, ofta beskriven som solgul eller smörgul, och 6–12 centimeter bred. Till formen är hatten välv, tydligast hos unga exemplar medan äldre exemplar har en mer utbredd hatt. Vid våt väderlek blir hattens yta lite klibbig.

Svampens skivor är till en början vitaktiga, senare får de en gräddgulaktig färg för att till sist blir närmast gråaktiga. Sporerna är gräddgula. Foten är liksom skivorna till en början vitaktig i färgen för att med tiden bli allt gråare. Fotens höjd är 6–9 centimeter och dess bredd är 1–2 centimeter.

Som matsvamp har gulkremlan en nötliknande smak och kan exempelvis stuvas eller stekas.

KällorRedigera

  • Nylén, Bo. Svampar i Norden och Europa, 2000.

NoterRedigera

  1. ^ P. Karst. (1926) , In: Hedwigia 66:234
  2. ^ Romell (1891) , In: Öfvers. K. Förh. Kongl. Svenska Vetensk.-Akad. 348(no. 3):180
  3. ^ Cooke (1890) , In: Handb. Brit. Fungi, 2nd Edn:380
  4. ^ Britzelm. (1885) , In: Ber. naturhist. Augsburg 4:141

Externa länkarRedigera