Grönmes
Grönmes[2] (Sylviparus modestus) är en liten säregen syd- och sydostasiatisk tätting i familjen mesar.[3][4]
| Grönmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesar Paridae |
| Släkte | Sylviparus |
| Art | Grönmes S. modestus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sylviparus modestus | |
| Auktor | Burton, 1836 |
Utseende och levnadssätt redigera
Grönmesen är en mycket liten fågel med en kroppslängd på endast tio centimeter. För att vara en mes är den oansenligt tecknad med olivgrön ovansida, gulbrun undersida, gulaktig ögonring, ett tunt gult ögonbrynsstreck, en relativt kort och tjock näbb samt en liten tofs på huvudet. Bland lätena hörs tunna "tsit", "psit" eller "pit".[5][6]
Utbredning och systematik redigera
Grönmesen är stannfågel i bergsområden i Asien. Arten delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Sylviparus modestus simlaensis – västra Himalaya (från Kashmir till Uttar Pradesh)
- Sylviparus modestus modestus – Nepal, nordöstra Indien, norra Myanmar, sydvästra Kina, Thailand och norra Laos
- Sylviparus modestus klossi – södra Vietnam (Da Lat-platån)
Släktskap redigera
Grönmes placeras som enda art i släktet Sylviparus och är endast avlägset släkt med i stort sett hela familjen mesar, där endast brandkronad mes (Cephalopyrus flammiceps) är mer avvikande.[7][8]
Levnadssätt redigera
Grönmesen trivs i lövfällande skogar i bergstrakter. Födan är i stort okänd, men omfattar antagligen små ryggradslösa djur och dess larver, men även frön. Även häckningsbiologin är dåligt känd. Fågeln häckar åtminstone i april och maj. Boet som består av mossa och djurhår placeras upp till sju meter ovan mark i ett naturligt hålutrymme.[6]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig i hela sitt utbredningsområde.[9]
Referenser redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2011 Sylviparus modestus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 1 september 2015.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Yellow-browed Tit (Sylviparus modestus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59912 17 mars 2019).
- ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
- ^ Ball, A.D. (2014), “Sexual conflict in the penduline tits (Remizidae): implications for sperm competition and speciation” Ph.D. Dissertation, University of Bath.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör grönmes.
Wikispecies har information om Sylviparus modestus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
