Grå skriktrast[2] (Argya malcolmi) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Grå skriktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteArgya
men se text
ArtGrå skriktrast
A. malcolmi
Vetenskapligt namn
§ Argya malcolmi
Auktor(Sykes, 1832)
Utbredning
Synonymer
Turdoides malcolmi
Social putsning
Social putsning

Utseende och läte redigera

Grå skriktrast är en stor (27–28 cm) och långstjärtad skriktrast med rätt enfärgat grå fjäderdräkt, ljusare på stjärtsidor och övergump. På huvudet syns mörkgrå tygel, ofläckat skärgrått på strupe och bröst samt ljusgrå panna.

Lätena beskrivs som ett ihållet tjattrande. Även ljudliga och nasala "kaaa-kaaa-kaaa" kan höras.

Utbredning och systematik redigera

Grå skriktrast förekommer i torr låglänt buskskog på Indiska halvön.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet redigera

Grå skriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[5][6][7] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska arter i släktet Argya, däribland grå skriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][4]

Levnadssätt redigera

Grå skriktrast hittas i öppna områden som buskmarker, ordlingsbygd, trädgårdar och kring bybebyggelse. Den ses i småflockar, vanligtvs med omkring tio fåglar och gärna med indisk skriktrast. Den lever mestadels av insekter, men kan också ta säd, frön och bär.[8]

Häckning redigera

Grå skriktrast häckar kooperativt året igenom. Det prydligt skålformade boet av gräs, kvistar och rötter byggs vanligen med assistans av fler fåglar än föräldrarna. Det placeras i en buske eller litet träd på mellan 1,2 och tre meters höjd. Däri lägger fågeln tre till åtta ägg. Arten boparasiteras av jakobinskatgöken.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, en stabil populationsutveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Malcolm (1769–1833), brittisk tjänsteman verksam som diplomat i Indien, särskilt sändebud till Persien 1799–1801 och guvernör i Bombay 1826-1830.[9]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Argya malcolmi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  6. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  8. ^ [a b] del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
  9. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera