Öppna huvudmenyn

Getrams, Polygonatum odoratum (Mill.Druce, är en mångformig ört i familjen Sparrisväxter.

Getrams
Polygonatum odoratum.jpeg
Polygonatum odoratum
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteRamssläktet
Polygonatum
ArtGetrams
P. odoratum
Vetenskapligt namn
§ Polygonatum odoratum
Auktor(Mill.Druce, 1906
Synonymer
Se text
* 1. Jordstam och stjälkbas * 2. Stjälkens övre hälft i blomning * 3. Blomma av en varietet med vid kalk * 4. Blomman med avskuren kalk      Förstoring × 2 * 5. Fruktanlag i tvärsnitt      Förstoring × 1,5 * 6. Bäret

  • 1. Jordstam och stjälkbas
  • 2. Stjälkens övre hälft i blomning
  • 3. Blomma av en varietet med vid kalk
  • 4. Blomman med avskuren kalk
         Förstoring × 2
  • 5. Fruktanlag i tvärsnitt
         Förstoring × 1,5
  • 6. Bäret
Hitta fler artiklar om växter med

BeskrivningRedigera

Getrams är flerårig ört. Blommorna är vita med långsmala klockor som hänger ned från stammen, ofta i par, särskilt nedtil på stammen. Längd upp till 2 cm.

Bären är blåsvarta och giftiga[1]. De liknar blåbär, och lockar till förtäring. Getramsbär

Förtäring ger huvudvärk, ont i magen, illamående och diarré. Om mer än 10 bär förtärts, ring Giftinformationscentralen 010-456 67 00, måndag - fredag, klockan 09 - 17 för råd. Vid brådskande fall ring 112 och begär Giftinformation.

Första hjälpen: Ge dryck.

HabitatRedigera

Getrams förekommer i naturen i Europa och Asien.

I Sverige finns getrams i Götaland, Svealand och längs Norrlands kust. Saknas i fjällen.

I Norge upp till 1 200 m ö h.

UtbredningskartorRedigera

BiotopRedigera

Berghällar, torrbackar, steniga småskogar.

AnvändningRedigera

  • Den torkade jordstammen kan användas vid bakning av nödbröd.
  • Inom folkmedicinen har beredningar av jordstammen använts för mjukgörning.

EtymologiRedigera

Polygonatum betyder med många hörn och syftar på den kantiga stjälken.

Artepitetet odoratum anges i Den virtuella floran missvisande betyda välluktande, av latin odor. Emellertid kan odor betyda såväl vällukt som stank.[2] Odoratum skall således rätteligen tolkas som stinkande, vilket passar väl för getramsblommans ganska fräna lukt.

Ordledet get i växtens namn syftar på en getabocks dåliga lukt. Samma sak gäller bygdemålnamnet bockablad och liknande.

BygdemålRedigera

Namn Trakt Referens Kommentar
Bockblad Detta namn används även för vattenklöver
Kantkonvalj [3] I början av 1800-talet var det svenska namnet Kantig Konvall 
Kopattar Detta namn används även för klockljung
Salomos sigill Lär på något sätt anspela på rotstockens utseende, oklart hur
Vitrot

SynonymerRedigera


  • Polygonatum odoratum
    var. maximowiczii (F.Schmidt) Koidzumi
  • Polygonatum odoratum var. pluriflorum (Miquel) Ohwi
  • Polygonatum odoratum var. quelpaertense (Ohwi) Hara
  • Polygonatum odoratum var. thunbergii (C.Morren & Decne.) Hara
  • Polygonatum officinale All.
  • Polygonatum officinale var. japonicum (C.Morren & Decne.) Maximovicz
  • Polygonatum officinale var. japonicum (C.Morren & Decne.) Miquel
  • Polygonatum officinale var. maximowiczii (F.Schmidt) Maximovicz
  • Polygonatum officinale var. papillosum Franchet
  • Polygonatum officinale var. pluriflora Miquel
  • Polygonatum officinale var. pluriflorum Miquel
  • Polygonatum officinale var. robustum Korshinsky
  • Polygonatum planifilum Kitagawa & Hir. Takahashi
  • Polygonatum polygonatum (L.) Voss nom. illeg.
  • Polygonatum polygonatum Jiraselk ex J.H.Schult.
  • Polygonatum pruinosum Boiss.
  • Polygonatum quelpaertense Ohwi
  • Polygonatum robustum (Korshinsky) Nakai
  • Polygonatum simizui Kitagawa
  • Polygonatum thunbergii C.Morren & Decne.
  • Polygonatum thunbergii var. maximowiczii (F.Schmidt) Nakai
  • Polygonatum uniflorum Gilib.
  • Polygonatum uniflorum Jaume St.-Hil.
  • Polygonatum vulgare Desf.

BilderRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 83. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Christian Cavallin: Latinskt skol-lexikon, Beijers Bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910, sida O/66
  3. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkarRedigera