Galtonpipa
Galtonpipa är en pipa med mikrometriskt föränderlig längd för åstadkommande av högfrekventa toner. Galtonpipan uppfanns av den brittiska uppfinnaren Francis Galton 1876[1] med syftet att mäta hörselomfånget hos människor och djur. År 1900 uppfann den tyska uppfinnaren M.T. Edelmann en förbättrad version grundad på ångvisslans princip.[2] Galton-Edelmann-pipan kunde frambringa toner med frekvenser uppemot 100 kHz.[3] En annan mätmetod[4], som klarar mycket höga frekvenser, går ut på att utnyttja piezoelektriska egenskaper hos vissa kristaller.
Källor redigera
- ^ Nick Joyce, David B. Baker (mars 2009). ”The Galton Whistle” (på engelska). psychologicalscience.org. Arkiverad från originalet den 24 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180724082838/https://www.psychologicalscience.org/observer/the-galton-whistle. Läst 24 juli 2018.
- ^ Charles S. Myers (15 december 1902). ”ON THE PITCH OF GALTON-WHISTLES” (på engelska). The Journal of Physiology 28 (6): sid. 417-425. https://physoc.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1113/jphysiol.1902.sp000926. Läst 24 juli 2018.
- ^ Robert T. Beyer (1999). Sounds of Our Times: Two Hundred Years of Acoustics. Springer Science+Business Media. sid. 162. ISBN 0387984356
- ^ F Pihlstrand: Ultraakustik (Kosmos band 15, Norstedts, Stockholm 1937) [1]